Straffskatt på utbildning och ambition

Värnskatten infördes 1995 som en tillfällig skatt för att rensa i statsfinanserna. Den är fortfarande kvar.

Det som skulle vara en tillfällig lösning är i själva verket idag en ren straffskatt på utbildning och ambitioner. Inget kunde rimma mer illa med alliansens arbetslinje sett ur denna synvinkel. Brytpunkten är 42 000 kr. Värnskatten slår till någonstans vid 1:a eller 2:a chefsjobbet och vips måste man ge Anders Borg nästan 60 kr av varje hundralapp man tjänar. Alla löneförhöjningar du får efter 42 000 kr. Du får inte ens behålla hälften.

Alliansen gick till val på att avskaffa värnskatten. Nu har de sagt att de inte tänker röra den. En total kapitulering till vänstern som skriker "orättvist, en dyr skattesänkning bara för de rika som kommer att drabba välfärden". Istället för att säga som det är. Att värnskatten bara motsvarar 0,5 % av de statliga intäkterna, eller finansierar 3 promille av offentlig sektor (även kallad välfärden) och att en avskaffning därför knappast påverkar välfärden. Att det var en tillfällig skatt som är orättvis och drabbar de som har längst utbildningar och som jobbar hårt. Idag betalar 7 % värnskatt, eller 365 000 personer. Det betyder att det inte är fler än 365 000 personer som tjänar 500 000 kr om året eller mer i Sverige.

Men om alliansen tycker att det är omöjligt ur en politisk synvinkel att sänka värnskatten för de som tjänar mest i Sverige kommer här ett förslag:

Om ni inte tänker röra värnskatten, sänk den statliga skatten till 45 % istället och höj brytpunkterna både för statlig skatt och för värnskatten. Detta skulle både leda till att värnskatten indirekt mildras kraftigt då denna skattesänkning också inkluderar de med högst inkomster. Och det skulle dessutom leda till en betydande skattesänkning för mellanskiktet av inkomster, dvs de mellan 28 000 kr och 42 000 kr. Idag, med en brytpunkt på 28 000 kr för statlig skatt, betalar 30 % av gymnasielärarna, 50 % av barnmorskorna och 50 % av poliserna statlig skatt.

En höjning av brytpunkten och en sänkning av den statliga skatten till 45 % skulle ge en skattesänkning för folk med vanliga jobb, medelklassen som är så åtråvärd på valdagen. Och som en bieffekt i realiteten kraftigt mildra effekterna av värnskatten.

Stan är inte för alla

Stockholm är Sveriges största stad. Innerstan har över 800 000 innvånare. Storstockholm nästan 2 miljoner. Det är inte en speciellt stor stad med internationella mått men det är den enda storstaden vi har i Sverige. Allt annat, inklusive Göteborg, är mindre städer. Av olika grad. Det säger jag inte för att vara dryg utan för att det är så. 500 000 innvånare är inte en stor stad, det är en liten stad.

Och med staden kommer buller, människor, trängsel, bilar, dålig luft, avgaser, ingen parkering, fulla parker, skräp, köer, brist på träd och natur. Vill man inte ha det är det bara att ta picket och packet och flytta. Och du behöver inte flytta speciellt långt heller. Alla som känner till eller åtminstone flygit över Stockholm ser att det vimlar av gröna områden. Ekerö exempelvis, som ligger en bit från Brommaplan med bil, har inget annat än skogar, fält och kossor. Och lite hus utspridda här och där. Ingen trängsel, inget buller. Jag vet. Jag har bott där.

Ändå får man läsa sånt här i tidningen regelbundet: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1042&a=803476

Någon som i själen är småstadsbo men vill ha kakan och äta den och därför kräva landet i stan. Inget av stans nackdelar men bara fördelarna.

Han bor på Valhallavägen. Det är faktiskt helt frivilligt.

Dom bor i Norrland

Praktiska och präktiga tjejer som pratar kanelbullar, gör sin egen tårtbotten, kavlar upp ärmarna och hugger i. Och aldrig gnäller. Och aldrig sitter still.

Med fleecejackor, praktiska frisyrer och funktionella kläder för väder och vind torkar de sina tre snoriga ungar om näsan samtidigt som de vispar grädde med enhandsfattning och diskuterar staketmålning med svärmor. Eller någon annans svärmor. De är naturvetare och bor i röda villor med vita knutar. Med en gräsmatta som aldrig har mossa, hemmabyggd sandlåda till barnen och en rymlig bil i metallic. Som är full av fotbollar, sand, trasiga leksaker, gamla Festis och mer sand. De är födda på 70-talet och har killar som är pappalediga men när det blir fest lagar maten till grillfesten i köket och pratar om bästa stället att köpa Crocs på medan killarna marinerar köttet, fixar grillen och pratar om hur mycket bilen drar.

Jag har varit på fest. I Norrland. Det är där dom bor.

Partiet Blåbäret

Moderaterna har fått ett internt förslag av Sofia Arkelsten att byta ut sin logga från blomma till......en morot. Japp, ni läste rätt. Hennes motivering är: "Moroten är både vegetarisk och snygg samtidigt som den är en perfekt symbol för tillväxt."

http://dagensmedia.se/mallar/dagensmedia_mall.asp?version=175596

Men det är ju en jättebra idé! Alla dagisavdelningar heter Blåbäret eller Moroten med en symbol bredvid så att alla barn lätt lär sig. Man kanske till och med ska döpa om partiet till partiet Moroten? Eller?

Götlaborg

Jag gillar Göteborg. Har älskat Göteborg och bodde där i fem år. Det är min andra hemstad, min nuvarande är Stockholm. Min riktiga är Bålsta, en ocharmig grönavågenort utanför Stockholm med mexitegel och radhusområden. Åk inte dit. Det finns inget att se. Jag flyttade därifrån så fort jag kunde. Till Göteborg.

Spårvagnar tut tut, makrill, konstiga ord som spann (hink), tapp (bensinmack), bamba (matsalen i skolan) och slang som gött, la (sätts in lite här och var, ex. "du är la go"), knö daj (flytta på dig), fiskmåsar som skriker och bajsar överallt, blåst, seglarjackor. Pinsamt hög lokalpatriotism och lite underlig humor. Tyvärr hatar dom stockholmare där. Men jag älskade Göteborg. Sen blev stan för liten och jag flyttade till Stockholm. Som jag nu älskar över allt annat.

Nu har humoreliten i Sverige gjort en jätterolig film. Med Göteborg i huvudrollen. Första delen kommer här:

http://www.youtube.com/watch?v=fr-jNc-BAws