Den alltid lika populära sporten "jaga-rökaren" har tagit ny fart. Cancerfonden tycker nu att man ska ha en nollvision för rökning, publicerad i DN: http://www.svd.se/nyheter/inrikes/artikel_1088095.svd
Nog för att man i Sverige får stå ut med mycket klåfingrighet när politiker och myndigheter petar sina långa fingrar in ens privatliv men det här är ju löjligt.
Vad är nästa steg? Nollvision mot feta? Mot ouppfostrade barn? Mot hundar i stan? (skulle jag iofs vara för men det är ett annat blogginlägg).
Vad kommer den här accepterade självklarheten att staten ostört ska få lägga sig i de mest privata angelägenheter som finns i våra liv? Och varför accepterar vi detta gång på gång? Man får inte röka på krogen, det har man redan sett till. Så nästa bastion att är att förbjuda det på alla offentliga platser, dvs utomhus kort och gott. Steget efter det är att förbjuda rökning på balkonger och sedan förbjuda försäljning av cigaretter i butik. Det är inte hälsosamt att röka, det vet alla. Men det är inte heller hälsosamt att inte motionera, dricka sprit, vara för tjock, äta för mycket färdigmat med en massa tillsatser osv. Dessutom finns det en massa saker som är direkt potentiellt dödliga, exempelvis köra bil eller vara gift.
Enligt Cancerfonden har nästan 60 % sagt ja till en nollvision. Undrar om samma mängd personer sagt ja till att förbjuda människor med BMI över 35 att äta snabbmat? Eller om förslaget hade varit en obligatorisk motionstimme varje dag kl. 17 för hela befolkningen? Eller för att spara alla misshandelsfall och mord i äktenskap, ett förbud mot att vara tillsammans med någon? Det är farligt att leva, man kan dö.
Så till er som svarat JA på Cancerfondens fråga: biljetterna till Kina är billiga. Och som svensk är det lätt att få jobb.
tisdag 29 april 2008
måndag 28 april 2008
En mupp i TV
Jag kan ju inte låta bli att titta på sämsta TV-programmet Doreen 21.30. Och förutom att vara usel programledare bjuder hon regelbundet in muppar till programmet.
I torsdags råkade jag vara hemma när programmet sändes och en ny mupp uppenbarade sig i rutan.
Ni ser bilden på honom här, och en länk till programmet: http://webnews.textalk.com/se/article.php?id=175528
Killen kallar sig "återupptäcktsresande" och letar efter sagofigurer. Ni läste rätt. Han har ägnat 10 år att leta efter Tarzan. Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Eller slänga sig på luren och ringa St Görans psykakut.
Och det slutar inte här. Tydligen har alla sagofigurer han hittat, och det är än så länge Tarzan, Kapten Haddock och Pippis pappa negerkungen på Kurre-kurre-dutt-ön, någon typ av svensk anknytning.
Så till Tarzan. Enligt killen var det en svensk man som tagit värvning i Boerkriger i Sydafrika som var med när man hittade apornas son.
Och det gick till så här, och se om ni själva kan hitta luckorna i resongemanget:
Svensken var ute med sina polare i djungeln av obekant anledning och stötte på en babianflock. Babianerna skuttade iväg upp i träden men en babianmamma ramlade ner och dog och tappade samtidigt sitt barn. Och när man kom fram såg man att apbarnet inte var babian utan människa. Tydligen hade en 5-årig kille blivit kidnappad, tappad eller något annat och babianerna hade tagit hand om honom, som nu var 11 år. Och bara pratade ap-språk och rörde sig i träden som en apa. Och vips, så var sagan om Tarzan född.
För det första, vilka babianer ramlar ner från träden och dör? Är det någon mer än jag som känner till något annat jobb babianer har förutom att just hoppa runt i träd? Om dom ramlade ner utan vidare och slog ihjäl sig hade evolutionen sett till att babianerna hade försvunnit automatiskt kan man tycka. Och för det andra, är muppen medveten om hur stor en 11-årig kille egentligen är, även om detta var i slutet på 1800-talet? Det är inte direkt inte någon storlek som tillåter sig bäras omkring av en babian i alla fall.
Numret till St Görans någon? Annars önskar vi muppen all lycka i sin jakt på världens starkaste björn, Stålmannen och Lotta på Bråkmakargatan.
I torsdags råkade jag vara hemma när programmet sändes och en ny mupp uppenbarade sig i rutan.
Ni ser bilden på honom här, och en länk till programmet: http://webnews.textalk.com/se/article.php?id=175528
Killen kallar sig "återupptäcktsresande" och letar efter sagofigurer. Ni läste rätt. Han har ägnat 10 år att leta efter Tarzan. Man vet inte om man ska skratta eller gråta. Eller slänga sig på luren och ringa St Görans psykakut.
Och det slutar inte här. Tydligen har alla sagofigurer han hittat, och det är än så länge Tarzan, Kapten Haddock och Pippis pappa negerkungen på Kurre-kurre-dutt-ön, någon typ av svensk anknytning.
Så till Tarzan. Enligt killen var det en svensk man som tagit värvning i Boerkriger i Sydafrika som var med när man hittade apornas son.
Och det gick till så här, och se om ni själva kan hitta luckorna i resongemanget:
Svensken var ute med sina polare i djungeln av obekant anledning och stötte på en babianflock. Babianerna skuttade iväg upp i träden men en babianmamma ramlade ner och dog och tappade samtidigt sitt barn. Och när man kom fram såg man att apbarnet inte var babian utan människa. Tydligen hade en 5-årig kille blivit kidnappad, tappad eller något annat och babianerna hade tagit hand om honom, som nu var 11 år. Och bara pratade ap-språk och rörde sig i träden som en apa. Och vips, så var sagan om Tarzan född.
För det första, vilka babianer ramlar ner från träden och dör? Är det någon mer än jag som känner till något annat jobb babianer har förutom att just hoppa runt i träd? Om dom ramlade ner utan vidare och slog ihjäl sig hade evolutionen sett till att babianerna hade försvunnit automatiskt kan man tycka. Och för det andra, är muppen medveten om hur stor en 11-årig kille egentligen är, även om detta var i slutet på 1800-talet? Det är inte direkt inte någon storlek som tillåter sig bäras omkring av en babian i alla fall.
Numret till St Görans någon? Annars önskar vi muppen all lycka i sin jakt på världens starkaste björn, Stålmannen och Lotta på Bråkmakargatan.
fredag 25 april 2008
Livet på en pinne
Snabbnudlar, billig öl, sexton kvadratmeter fylld med tentaångest, reaplagg på HM, cykel i alla väder och hundratvå kronor på kontot den 16:e.
Livet på en pinne för en student i Sverige. Både när jag pluggade för skrämmande länge sedan och studentens liv idag. En till likhet finns. De får precis som för 10 år sedan drygt 7 000 kr per månad.
Gruppen högskolestudenter har varit ett populärt tema för politikerna vänster såväl som höger men bara i aspekten att få fler att studera. Inte ett ord om det största problemet man har när man väl kommit in, det konstanta pusslande med pengar för att ha råd att både betala hyran och betala kursböckerna.
Men nu har frågan äntligen lyfts fram konkret av ett parti. Centern föreslår att studiemedlet höjs med 500 kr. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2346750.ab
Nästa fråga är att differentiera studiemedlen mellan orterna. Det går inte att jämföra vad det kostar att bo och äta i Stockholm jämfört med Skövde. Men det är en senare fråga.
Heja centern.
Livet på en pinne för en student i Sverige. Både när jag pluggade för skrämmande länge sedan och studentens liv idag. En till likhet finns. De får precis som för 10 år sedan drygt 7 000 kr per månad.
Gruppen högskolestudenter har varit ett populärt tema för politikerna vänster såväl som höger men bara i aspekten att få fler att studera. Inte ett ord om det största problemet man har när man väl kommit in, det konstanta pusslande med pengar för att ha råd att både betala hyran och betala kursböckerna.
Men nu har frågan äntligen lyfts fram konkret av ett parti. Centern föreslår att studiemedlet höjs med 500 kr. http://www.aftonbladet.se/nyheter/article2346750.ab
Nästa fråga är att differentiera studiemedlen mellan orterna. Det går inte att jämföra vad det kostar att bo och äta i Stockholm jämfört med Skövde. Men det är en senare fråga.
Heja centern.
torsdag 24 april 2008
Alla högskoleutbildade får för dåligt betalt
Det sjuksyrrorna nu gör, och jag håller med om att de är underbetalda, är att aktualisera ett annat mycket viktigt problem i Sverige. Det lönar sig inte att studera på högskola i Sverige. Lönerna är alldeles för låga och skatterna sjukt höga.
Läs ett utmärkt inlägg i den debatten av PJ Anders Linder: http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_1101219.svd
I snitt betalar alla svenskar i genomsnitt över 60 % av sin inkomst i skatt, inklusive arbetsgivaravgifter, pension och annat. På de högsta lönerna betalar man upp till 75%. Sug på det. Alla människor i Sverige får i snitt behålla 40 kr av varje intjänad 100-lapp. Till och med den allra lägst betalda. Arbete generellt lönar sig inte i Sverige och speciellt inte att satsa på en lång och dyr utbildning först.
För när det gäller "höginkomsttagare" går gränsen för statlig skatt vid 27 383 kr. Där är den sk brytpunkten då man på alla inkomster över detta belopp betalar drygt 50 % i skatt. Detta drabbar akademiker i mycket hög grad. Man kan fråga sig om man verkligen är en höginkomsttagare med knappt 28 000 kr i månaden? Det anser inte jag. Och ända fram till 47 000 kr i månaden försvinner varje lönehöjning med hälften ner i Anders Borgs ficka. Kul. Och vid 47 000 kr får jag nöjet att betala ännu mer, nämligen 67 % om man räknar in arbetsgivaravgifterna.
Och dessutom avkrävs jag av den onda myndigheten i norr, CSN, ungefär 1500 kr skattade pengar i månaden för att betala tillbaka min dyra utbildning.
För att ytterligare strö salt i såren kommer här en jämförelse med att inte plugga alls utan jobba direkt från gymnasiet:
Låt oss kalla honom Stefan. Han pluggar till målare på gymnasiet och börjar jobba när han är 19 år. Samtidigt som jag sitter och sliter med Stiglitz, Kotler och dom andra gubbarna i biblioteket under 5 år jobbar Stefan. I snitt tjänar han 295 000 kr per år enligt statistik från Målarförbundet. Han tjänar alltså under gränsen för statlig skatt och drar således in drygt 1 Mkr efter skatt under de 5 år jag svettas i tentalokaler. Jag har efter fem år inga inkomster alls utan istället skulder på 355 000 kr. Så inte nog med att Stefan redan tjänat en miljon kronor när jag inte dragit in en enda krona, jag har dessutom en stor skuld jag inte kommer att kunna betala tillbaka innan jag tycker att veckans högsta nöje är att mata duvorna vid Karlbergkanalen. Hur ska jag någonsin komma ikapp honom? Inte med statlig skatt på allt över 28 000 kr samt återbetalning av lån efter skatt med räntor jag inte får dra av en spänn på.
Och så här ser det ut för väldigt många akademiker. Vi är helt enkelt lurade, det är bara att inse. Och så länge staten betraktar min inkomst som sin egendom och definierar höginkomsttagare som alla som tjänar över 28 000 kr kommer det inte att löna sig att sträva efter ett bättre liv.
Läs ett utmärkt inlägg i den debatten av PJ Anders Linder: http://www.svd.se/opinion/ledarsidan/artikel_1101219.svd
I snitt betalar alla svenskar i genomsnitt över 60 % av sin inkomst i skatt, inklusive arbetsgivaravgifter, pension och annat. På de högsta lönerna betalar man upp till 75%. Sug på det. Alla människor i Sverige får i snitt behålla 40 kr av varje intjänad 100-lapp. Till och med den allra lägst betalda. Arbete generellt lönar sig inte i Sverige och speciellt inte att satsa på en lång och dyr utbildning först.
För när det gäller "höginkomsttagare" går gränsen för statlig skatt vid 27 383 kr. Där är den sk brytpunkten då man på alla inkomster över detta belopp betalar drygt 50 % i skatt. Detta drabbar akademiker i mycket hög grad. Man kan fråga sig om man verkligen är en höginkomsttagare med knappt 28 000 kr i månaden? Det anser inte jag. Och ända fram till 47 000 kr i månaden försvinner varje lönehöjning med hälften ner i Anders Borgs ficka. Kul. Och vid 47 000 kr får jag nöjet att betala ännu mer, nämligen 67 % om man räknar in arbetsgivaravgifterna.
Och dessutom avkrävs jag av den onda myndigheten i norr, CSN, ungefär 1500 kr skattade pengar i månaden för att betala tillbaka min dyra utbildning.
För att ytterligare strö salt i såren kommer här en jämförelse med att inte plugga alls utan jobba direkt från gymnasiet:
Låt oss kalla honom Stefan. Han pluggar till målare på gymnasiet och börjar jobba när han är 19 år. Samtidigt som jag sitter och sliter med Stiglitz, Kotler och dom andra gubbarna i biblioteket under 5 år jobbar Stefan. I snitt tjänar han 295 000 kr per år enligt statistik från Målarförbundet. Han tjänar alltså under gränsen för statlig skatt och drar således in drygt 1 Mkr efter skatt under de 5 år jag svettas i tentalokaler. Jag har efter fem år inga inkomster alls utan istället skulder på 355 000 kr. Så inte nog med att Stefan redan tjänat en miljon kronor när jag inte dragit in en enda krona, jag har dessutom en stor skuld jag inte kommer att kunna betala tillbaka innan jag tycker att veckans högsta nöje är att mata duvorna vid Karlbergkanalen. Hur ska jag någonsin komma ikapp honom? Inte med statlig skatt på allt över 28 000 kr samt återbetalning av lån efter skatt med räntor jag inte får dra av en spänn på.
Och så här ser det ut för väldigt många akademiker. Vi är helt enkelt lurade, det är bara att inse. Och så länge staten betraktar min inkomst som sin egendom och definierar höginkomsttagare som alla som tjänar över 28 000 kr kommer det inte att löna sig att sträva efter ett bättre liv.
tisdag 22 april 2008
En liten liten räkmacka
Jag läste precis intervjun med en av mina personliga favoriter, Åsa Linderborg. http://www.fokus.se/2008/04/asa-linderborg-forfattare-och-redaktor/
Där kan man läsa att det på sextiotalet för en enda kulturartikel betalade en månadshyra, en kostym samt en krogsväng. Skriva lite, typ en dag. Och sedan resten av månaden glida runt. På en liten liten räkmacka.
Jag har full respekt för att det tar tid att skriva en bra artikel och det krävs talang. Men kom igen, är det rimligt att därför behöva jobba en dag i månaden? Så här är det tack och lov inte längre men om Åsa får bestämma ska det bli så igen.
Nu förstår jag varför alla äldre journalister som sitter på fasta anställningar är så lata och klagar.
ps. men egentligen litar jag inte ett dugg på frk Linderborg, så det kanske inten alls stämmer.ds
Där kan man läsa att det på sextiotalet för en enda kulturartikel betalade en månadshyra, en kostym samt en krogsväng. Skriva lite, typ en dag. Och sedan resten av månaden glida runt. På en liten liten räkmacka.
Jag har full respekt för att det tar tid att skriva en bra artikel och det krävs talang. Men kom igen, är det rimligt att därför behöva jobba en dag i månaden? Så här är det tack och lov inte längre men om Åsa får bestämma ska det bli så igen.
Nu förstår jag varför alla äldre journalister som sitter på fasta anställningar är så lata och klagar.
ps. men egentligen litar jag inte ett dugg på frk Linderborg, så det kanske inten alls stämmer.ds
Hata dagboksbloggar
Det är helt obegripligt varför det finns människor som läser och följer bloggar av karaktären "jag-skriver-allt-som-händer-i-mitt-ointressanta-liv-eftersom-jag-inte-kan-formulera-intressanta-inlägg-på-egen-hand". Jag pratar om dagboksbloggen.
Ett exempel. En av de mest kända dagboksbloggarna är Camilla Läckberg, deckarförfattaren. Jag gillar själv deckare, hennes tre första är helt okej. Och jag erkänner utan omsvep att jag gillar skvaller. Men att följa hennes blogg om hennes liv när hon träffar sina agenter, kokar ägg och pratar med Denise Rudberg i telefonen är så trist att jag vill ta livet av mig med en slö smörkniv.
Så tråkigare än dagboksbloggaren själv måste dagboksbloggläsaren vara. Även om jag inte trodde det var möjligt.
Ett exempel. En av de mest kända dagboksbloggarna är Camilla Läckberg, deckarförfattaren. Jag gillar själv deckare, hennes tre första är helt okej. Och jag erkänner utan omsvep att jag gillar skvaller. Men att följa hennes blogg om hennes liv när hon träffar sina agenter, kokar ägg och pratar med Denise Rudberg i telefonen är så trist att jag vill ta livet av mig med en slö smörkniv.
Så tråkigare än dagboksbloggaren själv måste dagboksbloggläsaren vara. Även om jag inte trodde det var möjligt.
måndag 21 april 2008
En syndabock i väskan
Jag har precis läst Maria Svelands bok "Bitterfittan". Jag var länge mycket tveksam att köpa boken men inte alls av ointresse. Tvärtom, är det något jag irriterar mig på så är det feministmaffian på vänsterkanten och deras problemformuleringsprivilegium. Jag vill helt enkelt inte på något sätt bidra till dessa människors privata plånbok. Det gäller alla som jag tycker är ute och cyklar, med Åsa Lindeborg i spetsen. Och köper jag deras böcker får de en del av kostnaden för boken, även om den är nog så liten i Sverige för en pocketbok.
Men nu köpte jag tills slut den där boken i alla fall för att jag inte kunde stå emot nyfikenheten. Lär känna dina fiender är ett nog så bra uttryck.
Boken osar svavel. Och detta berodde inte på att jag befann mig på Island när jag läste den. Vilket jag faktiskt gjorde. Bitter är bara förnamnet och det är i och för sig något författaren erkänner och omfamnar. Men för min del tycker jag att bitterhet är tragiskt och destruktivt och något jag kämpar hårt för att hålla mig ifrån. För bitterhet är som cancer, det tar en liten liten del i taget. Och helt plötsligt är du kärringen som ringer på grannarna kl. 18 en fredag för att det spelar för hög musik. Den av bitterhet uppätna kärringen som avskyr allt och alla. Och där vill jag inte jag för allt i livet hamna.
Men det vill Maria Sveland. Go ahead. Men lite mer terapi tror jag inte skulle skada dig. Alls.
Hon är bitter över att hon gifte sig. Att hon skaffade barn och blev kärnfamilj. Att hon inte är tillräckligt framgångsrik. Att folk inte lyssnar på hennes idéer på jobbet. Att hennes idoler inte var så feministiska i sina egna liv när allt kom omkring. Och allt, allt, allt är jämnställdhetens fel. Inte hennes. Inte ett uns av självinsikt och självkritik finns att hitta någonstans i boken. Det måste vara så oerhört praktiskt att inte behöva ta ansvar för någonting alls själv utan bara plocka upp syndabocken från väskan.
Jösses. Köp inte boken. Ni kan få låna min gratis om ni måste läsa den.
Men nu köpte jag tills slut den där boken i alla fall för att jag inte kunde stå emot nyfikenheten. Lär känna dina fiender är ett nog så bra uttryck.
Boken osar svavel. Och detta berodde inte på att jag befann mig på Island när jag läste den. Vilket jag faktiskt gjorde. Bitter är bara förnamnet och det är i och för sig något författaren erkänner och omfamnar. Men för min del tycker jag att bitterhet är tragiskt och destruktivt och något jag kämpar hårt för att hålla mig ifrån. För bitterhet är som cancer, det tar en liten liten del i taget. Och helt plötsligt är du kärringen som ringer på grannarna kl. 18 en fredag för att det spelar för hög musik. Den av bitterhet uppätna kärringen som avskyr allt och alla. Och där vill jag inte jag för allt i livet hamna.
Men det vill Maria Sveland. Go ahead. Men lite mer terapi tror jag inte skulle skada dig. Alls.
Hon är bitter över att hon gifte sig. Att hon skaffade barn och blev kärnfamilj. Att hon inte är tillräckligt framgångsrik. Att folk inte lyssnar på hennes idéer på jobbet. Att hennes idoler inte var så feministiska i sina egna liv när allt kom omkring. Och allt, allt, allt är jämnställdhetens fel. Inte hennes. Inte ett uns av självinsikt och självkritik finns att hitta någonstans i boken. Det måste vara så oerhört praktiskt att inte behöva ta ansvar för någonting alls själv utan bara plocka upp syndabocken från väskan.
Jösses. Köp inte boken. Ni kan få låna min gratis om ni måste läsa den.
McCain for president
Aldrig har väl presidentvalet i världens storebror USA engagerat så många svenskar och jag är en av dem. Men genom min konsumtion av svensk media har jag sedan rapporteringen började matats med information och analyser om demokraterna. Signalerna som svenska journalister sänder är att valet om presidentposten står mellan Obama och Clinton. Republikanerna i allmänhet och McCain i synnerhet nämns i bisatser.
Till och med vår statsminister har det dåliga omdömet att yttra sig innan valet är avgjort och tillskriver sig själv till Obamas hejaklack. Om han verkligen menar det eller om det är ett populistiskt utspel för att attrahera sina egna väljare, som har samma åsikt, låter jag dock vara osagt.
Vi talar alltså här om nationen som inte en utan två gånger valde republikanen George Bush jr till president. Samma sak med hans far innan Clinton blev vald och omvald, samt nära att åka ut på rött kort.
Och media anser sig själva vara objektiva. Ledsen men min tolkning av det ordet är att man inte tar ställning och det har majoriteten av svensk media gjort för länge sedan, långt före detta presidentvalet men aldrig har det väl varit så tydligt som nu. Valet i USA är inte bara komplicerat som system med sina elektorsröster som leder till att en kandidat kan få flest röster totalt men ändå förlora valet, vilket hände när Bush blev omvald. Utan det är ett oerhört komplext land. Vi kan gapa "Usch för Bush" tills vi storknar men det finns många repbulikaner i USA. Visst har svensk media rätt i att Bush personligen är impopulär. Men det betyder inte alls att republikanerna inte kan vinna igen, det är personval det handlar om i USA.
Lincoln var exempelvis republikan och detta är skälet till varför många svarta i södern röstar republikansk. Detta är bara ett litet exempel på hur komplex den amerikanska väljarkåren är.
Tack och lov för undantagen. I dagens Expressen kan man läsa det här inlägget: http://www.expressen.se/kronikorer/brittasvensson/1.1130342/britta-svensson-det-blir-mccain
När McCain vinner är jag den som kommer att skratta högst. Och längst.
Till och med vår statsminister har det dåliga omdömet att yttra sig innan valet är avgjort och tillskriver sig själv till Obamas hejaklack. Om han verkligen menar det eller om det är ett populistiskt utspel för att attrahera sina egna väljare, som har samma åsikt, låter jag dock vara osagt.
Vi talar alltså här om nationen som inte en utan två gånger valde republikanen George Bush jr till president. Samma sak med hans far innan Clinton blev vald och omvald, samt nära att åka ut på rött kort.
Och media anser sig själva vara objektiva. Ledsen men min tolkning av det ordet är att man inte tar ställning och det har majoriteten av svensk media gjort för länge sedan, långt före detta presidentvalet men aldrig har det väl varit så tydligt som nu. Valet i USA är inte bara komplicerat som system med sina elektorsröster som leder till att en kandidat kan få flest röster totalt men ändå förlora valet, vilket hände när Bush blev omvald. Utan det är ett oerhört komplext land. Vi kan gapa "Usch för Bush" tills vi storknar men det finns många repbulikaner i USA. Visst har svensk media rätt i att Bush personligen är impopulär. Men det betyder inte alls att republikanerna inte kan vinna igen, det är personval det handlar om i USA.
Lincoln var exempelvis republikan och detta är skälet till varför många svarta i södern röstar republikansk. Detta är bara ett litet exempel på hur komplex den amerikanska väljarkåren är.
Tack och lov för undantagen. I dagens Expressen kan man läsa det här inlägget: http://www.expressen.se/kronikorer/brittasvensson/1.1130342/britta-svensson-det-blir-mccain
När McCain vinner är jag den som kommer att skratta högst. Och längst.
torsdag 17 april 2008
Sämsta TV-programmet
Det mest irriterande TV-programmet just nu är utan att ens vara hotad i toppen, Doreen 21.30.
Doreen är söt. Och skrattar. Högt, lite högre än tjejer får. Och pekar med hela handen, som tjejer inte borde. Och är ironisk, som killar är bäst på. Kort och gott, hon gör verkligen sitt bästa för att inte att vara en plattityd, en förutsägbar kvinnlig programledare. Utan hon vill vara lite fräck, lite cool, lite from the hood, lite kaxig men ändå snygga tjejen. Girlpower liksom.
Ni förstår jag vad menar om ni läser hennes egen beskrivning av sig själv på DN chatt för ett tag sedan: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3004&a=745104.
Och det blir fel, fel fel. Hon är flamsig, inte påläst, dåligt allmänbildad som leder till de mest bisarra följdfrågor, frågar inte om något vettigt överhuvudtaget trots att hon hela tiden läser innantill i manus, har ingen tajming med pauserna som hon har hört att man måste ha för att det ska bli seriöst men som hon drar på för länge så att hon bara verkar bortkommen. Hon säger personliga och lite kaxiga saker till sina gäster som hon sett Kristian Luuk göra på TV, och det blir bara fel. För hon är inte Kristian Luuk och har inte den tajming som krävs för att vara kul ironiskt. Inte alls. Hon fnissar och skrattar högt för att vara personlig och bara så där som Doreen är privat men det blir bara som ett framträdande på roliga timmen i tredje klass. Lite sorligt nästan.
Katrin Schulman, som jag tidigare varit skeptisk till för att jag bara tycker att hon verkar en enda stor kvällstidning som gör i princip vad som helst för publicitet, har fått ny respekt. Hon har gjort en 5 min lång parodi på Doreen, med "Katreen 21.30".
Sjukt kul. Respect Katrin.
Se inslaget här: http://www.1000apor.se/tv/jag-vill-knulla-med-dig-olle
Doreen är söt. Och skrattar. Högt, lite högre än tjejer får. Och pekar med hela handen, som tjejer inte borde. Och är ironisk, som killar är bäst på. Kort och gott, hon gör verkligen sitt bästa för att inte att vara en plattityd, en förutsägbar kvinnlig programledare. Utan hon vill vara lite fräck, lite cool, lite from the hood, lite kaxig men ändå snygga tjejen. Girlpower liksom.
Ni förstår jag vad menar om ni läser hennes egen beskrivning av sig själv på DN chatt för ett tag sedan: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3004&a=745104.
Och det blir fel, fel fel. Hon är flamsig, inte påläst, dåligt allmänbildad som leder till de mest bisarra följdfrågor, frågar inte om något vettigt överhuvudtaget trots att hon hela tiden läser innantill i manus, har ingen tajming med pauserna som hon har hört att man måste ha för att det ska bli seriöst men som hon drar på för länge så att hon bara verkar bortkommen. Hon säger personliga och lite kaxiga saker till sina gäster som hon sett Kristian Luuk göra på TV, och det blir bara fel. För hon är inte Kristian Luuk och har inte den tajming som krävs för att vara kul ironiskt. Inte alls. Hon fnissar och skrattar högt för att vara personlig och bara så där som Doreen är privat men det blir bara som ett framträdande på roliga timmen i tredje klass. Lite sorligt nästan.
Katrin Schulman, som jag tidigare varit skeptisk till för att jag bara tycker att hon verkar en enda stor kvällstidning som gör i princip vad som helst för publicitet, har fått ny respekt. Hon har gjort en 5 min lång parodi på Doreen, med "Katreen 21.30".
Sjukt kul. Respect Katrin.
Se inslaget här: http://www.1000apor.se/tv/jag-vill-knulla-med-dig-olle
Äntligen ett förslag på vettig bostadspolitik!
Äntligen. Nu föreslår en ny regeringsutredning att privata hyresvärdar ska kunna ta ut "efterfråganpåslag" på hyresrätter som har stor efterfrågan. Ett efterlängtat steg närmare mot en bostadsmarknad som styrs av marknaden, även hyresrätter.
I exemplet på E24 idag http://www.e24.se/pengar24/bostad/bostadsmarknaden/artikel_405177.e24 kan man läsa att att en 2:a på 60 kv i Gamla stan kan bli så mycket som 150% dyrare genom detta förslag, eller 8 500 kr. Snabbt uträknat innebär detta att dagens hyra för denna lägenhet är 5600 kr.
Om man omvandlar denna hyra till vad den skulle kostat i inköp om den varit bostadsrätt kan man med en räntenivå på 4,8% och en uppskattad månadsavgift på 2500 kr räkna ut att inköpspriset skulle vara 775 000 kr. En bostadsrätt i Gamla stan av motsvarande storlek kostar idag runt 3 500 00 kr i marknadspris. De som köpt sina bostäder idag bor alltså grannar med människor som för exakt samma typ av lägenhet betalar som om de köpt den för 4,5 ggr så lite pengar. Dessutom är dessa människor tämligen befriade från den uppgång i bostadskostnad som ett ägande medför i form av svängningar på räntemarknaden. Idag är det dubbelt så dyrt att bo i bostadsrätt som för 3 år sedan.
Så i dagsläget betalar alltså de som köpt sin dyra bostadsrätt i runda slängar runt 13 000 kr totalt efter skatteavdrag. Det är ungefär vad en hyresrätt efter höjningen skulle kosta. 5 600 kr idag plus 8 500 kr i höjning.
Det kan kanske äntligen leda till att vi kan bli av med en orättvisa på bostadsmarknaden. För varför ska en person i en hyresrätt betala en bråkdel av folk som köpt bostadsrätt? Det är horribelt att se hur stora skillnaderna är. Det är ingen mänsklig rättighet att bo i stan. Men som det är nu är det bara folk med kontakter eller tur, som kan bo i stan via hyresrätt och tillgången är obefintlig. Med den här typen av hyressättning skulle utbudet öka. Detta leder till att folk som är beredda att offra en stor del av sin inkomst på boende kommer att kunna hitta en hyresrätt istället för att bli tvungna att köpa som är dagsläget eftersom det är omöjligt att få tag i en hyresrätt utan....? Jo, tur eller kontakter.
I exemplet på E24 idag http://www.e24.se/pengar24/bostad/bostadsmarknaden/artikel_405177.e24 kan man läsa att att en 2:a på 60 kv i Gamla stan kan bli så mycket som 150% dyrare genom detta förslag, eller 8 500 kr. Snabbt uträknat innebär detta att dagens hyra för denna lägenhet är 5600 kr.
Om man omvandlar denna hyra till vad den skulle kostat i inköp om den varit bostadsrätt kan man med en räntenivå på 4,8% och en uppskattad månadsavgift på 2500 kr räkna ut att inköpspriset skulle vara 775 000 kr. En bostadsrätt i Gamla stan av motsvarande storlek kostar idag runt 3 500 00 kr i marknadspris. De som köpt sina bostäder idag bor alltså grannar med människor som för exakt samma typ av lägenhet betalar som om de köpt den för 4,5 ggr så lite pengar. Dessutom är dessa människor tämligen befriade från den uppgång i bostadskostnad som ett ägande medför i form av svängningar på räntemarknaden. Idag är det dubbelt så dyrt att bo i bostadsrätt som för 3 år sedan.
Så i dagsläget betalar alltså de som köpt sin dyra bostadsrätt i runda slängar runt 13 000 kr totalt efter skatteavdrag. Det är ungefär vad en hyresrätt efter höjningen skulle kosta. 5 600 kr idag plus 8 500 kr i höjning.
Det kan kanske äntligen leda till att vi kan bli av med en orättvisa på bostadsmarknaden. För varför ska en person i en hyresrätt betala en bråkdel av folk som köpt bostadsrätt? Det är horribelt att se hur stora skillnaderna är. Det är ingen mänsklig rättighet att bo i stan. Men som det är nu är det bara folk med kontakter eller tur, som kan bo i stan via hyresrätt och tillgången är obefintlig. Med den här typen av hyressättning skulle utbudet öka. Detta leder till att folk som är beredda att offra en stor del av sin inkomst på boende kommer att kunna hitta en hyresrätt istället för att bli tvungna att köpa som är dagsläget eftersom det är omöjligt att få tag i en hyresrätt utan....? Jo, tur eller kontakter.
onsdag 9 april 2008
Fängelse för sexköp?
Två fel blir inte ett rätt är min första kommentar till utspelet i dagstidningarna av såväl Beatrice Ask som en av mina personliga favoriter, alltid lika nyanserade Claes Borgström. Att kriminalisera sexköpare från första början var fel. Två människors rätt att av egen fri vilja ha sex med varandra kan inte vara olagligt, oavsett om det sedan handlar om en pengatransaktion i anslutning till själva akten. Att nu skärpa en både tandlös och felaktig lag (1500 anmälningar och 85 dömda sedan starten) är idiotiskt av många anledningar.
Petra Östergren har skrivit en förträfflig bok om bl a sexsäljare, deras syn på sin själva i samhället och samhällets syn på sexsäljarna. Det framgår med önskvärd tydlighet att sexarbetarna är trött på vår syn på dem som någon som ska räddas och som därför inte har rätt att ta egna beslut om sina liv. Moralpaniken ligger som en röd tråd genom hela boken. Och genom hela sexdebatten.
Frågan här belyser ett mycket viktigare problem. Ska människor ha rätt att bestämma om sina egna liv? Svaret är nej i Sverige. Lagen om sexköp är bara ett symptom på detta. Personligen tycker jag att jag äger min egen kropp och ska därför få göra som jag vill med den, oavsett om det handlar om att ligga med killar gratis eller ta betalt för det. Hoppa bungyjump, tatuera mig eller pumpa upp den med muskler. Eller svälta den. Saker människor gör med sina kroppar och som är destruktiva ska det finnas annan hjälp att erbjuda än lagbrott.
Poängen med resonmanget ovan är att lagen skapades för att "skydda" hororna och få bort ett "samhällsproblem". Detta skulle lösas genom att man inte straffar de stackarna hororna utan ger sig istället på den som köper, exakt 50 % av affärsuppgörelsen. Den andra hälften är laglig, och det är också helt oförståeligt men jag går inte djupare in på detta.
Genom kriminaliseringen ska män bli avskräckta från att köpa sex, utbudet av torskar minskar och därmed ska också prostitutionen reduceras. Ungefär så tolkar i alla fall jag lagen. Problemet här är att man genom att kriminalisera sex signalerar exakt det jag skrev ovan; du har inte rätt att bestämma över din egen kropp. Du får visserligen sälja den men alla som köper hamnar i fängelse.
Fängelse är inte rätt steg att gå. Det enda rätta är att avskaffa lagen helt och hållet. Människor ska ha rätt att göra vad de vill med sina kroppar och vill man då sälja sex istället för att göra det gratis och någon vill betala är det något varken andra människor eller staten ska kunna påverka.
Och samhället ska sluta försöka rädda människor som inte vill bli räddade. Satsa alla resurser på att det finns ett nätverk av stöd till de som själva bestämmer sig för att hoppa av sexbranschen, antingen om det handlar om att blir ren från droger eller om man är drogfri bara vill börja om sitt liv.
Petra Östergren har skrivit en förträfflig bok om bl a sexsäljare, deras syn på sin själva i samhället och samhällets syn på sexsäljarna. Det framgår med önskvärd tydlighet att sexarbetarna är trött på vår syn på dem som någon som ska räddas och som därför inte har rätt att ta egna beslut om sina liv. Moralpaniken ligger som en röd tråd genom hela boken. Och genom hela sexdebatten.
Frågan här belyser ett mycket viktigare problem. Ska människor ha rätt att bestämma om sina egna liv? Svaret är nej i Sverige. Lagen om sexköp är bara ett symptom på detta. Personligen tycker jag att jag äger min egen kropp och ska därför få göra som jag vill med den, oavsett om det handlar om att ligga med killar gratis eller ta betalt för det. Hoppa bungyjump, tatuera mig eller pumpa upp den med muskler. Eller svälta den. Saker människor gör med sina kroppar och som är destruktiva ska det finnas annan hjälp att erbjuda än lagbrott.
Poängen med resonmanget ovan är att lagen skapades för att "skydda" hororna och få bort ett "samhällsproblem". Detta skulle lösas genom att man inte straffar de stackarna hororna utan ger sig istället på den som köper, exakt 50 % av affärsuppgörelsen. Den andra hälften är laglig, och det är också helt oförståeligt men jag går inte djupare in på detta.
Genom kriminaliseringen ska män bli avskräckta från att köpa sex, utbudet av torskar minskar och därmed ska också prostitutionen reduceras. Ungefär så tolkar i alla fall jag lagen. Problemet här är att man genom att kriminalisera sex signalerar exakt det jag skrev ovan; du har inte rätt att bestämma över din egen kropp. Du får visserligen sälja den men alla som köper hamnar i fängelse.
Fängelse är inte rätt steg att gå. Det enda rätta är att avskaffa lagen helt och hållet. Människor ska ha rätt att göra vad de vill med sina kroppar och vill man då sälja sex istället för att göra det gratis och någon vill betala är det något varken andra människor eller staten ska kunna påverka.
Och samhället ska sluta försöka rädda människor som inte vill bli räddade. Satsa alla resurser på att det finns ett nätverk av stöd till de som själva bestämmer sig för att hoppa av sexbranschen, antingen om det handlar om att blir ren från droger eller om man är drogfri bara vill börja om sitt liv.
Hej
vad heter du då?
Jag heter Ebert och jag har en groda i fickan.
(för övrigt världens bästa barnlåt av Karin och James)
Se hemsidan: http://www.hollingworth.se/swe/index.asp?lyrID=39
Jag heter Ebert och jag har en groda i fickan.
(för övrigt världens bästa barnlåt av Karin och James)
Se hemsidan: http://www.hollingworth.se/swe/index.asp?lyrID=39
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)