Aldrig har väl presidentvalet i världens storebror USA engagerat så många svenskar och jag är en av dem. Men genom min konsumtion av svensk media har jag sedan rapporteringen började matats med information och analyser om demokraterna. Signalerna som svenska journalister sänder är att valet om presidentposten står mellan Obama och Clinton. Republikanerna i allmänhet och McCain i synnerhet nämns i bisatser.
Till och med vår statsminister har det dåliga omdömet att yttra sig innan valet är avgjort och tillskriver sig själv till Obamas hejaklack. Om han verkligen menar det eller om det är ett populistiskt utspel för att attrahera sina egna väljare, som har samma åsikt, låter jag dock vara osagt.
Vi talar alltså här om nationen som inte en utan två gånger valde republikanen George Bush jr till president. Samma sak med hans far innan Clinton blev vald och omvald, samt nära att åka ut på rött kort.
Och media anser sig själva vara objektiva. Ledsen men min tolkning av det ordet är att man inte tar ställning och det har majoriteten av svensk media gjort för länge sedan, långt före detta presidentvalet men aldrig har det väl varit så tydligt som nu. Valet i USA är inte bara komplicerat som system med sina elektorsröster som leder till att en kandidat kan få flest röster totalt men ändå förlora valet, vilket hände när Bush blev omvald. Utan det är ett oerhört komplext land. Vi kan gapa "Usch för Bush" tills vi storknar men det finns många repbulikaner i USA. Visst har svensk media rätt i att Bush personligen är impopulär. Men det betyder inte alls att republikanerna inte kan vinna igen, det är personval det handlar om i USA.
Lincoln var exempelvis republikan och detta är skälet till varför många svarta i södern röstar republikansk. Detta är bara ett litet exempel på hur komplex den amerikanska väljarkåren är.
Tack och lov för undantagen. I dagens Expressen kan man läsa det här inlägget: http://www.expressen.se/kronikorer/brittasvensson/1.1130342/britta-svensson-det-blir-mccain
När McCain vinner är jag den som kommer att skratta högst. Och längst.
måndag 21 april 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar