Jag var en av de lyckligt lottade 10-åringarna som fick se "V" för mina rätt liberala föräldrar i mitten av 80-talet. Det fick inte alla. Det gav mig faktiskt en viss status, och eftersom mitt urprungsläge i klassen inte var i toppskiktet var det välkommet. Det var trevligt.
Kvällarna då "V" gick var magiska. De häftiga kläderna, den snygga hjälten, motståndsrörelsen, elaka Diana, ondskefulla ödlor. Så otroligt spännande. Jag minns fortfarande vissa scener. Som när man för första gången får se Diana och en av hennes polare ta en vit mus i svansen och äta upp den levande. Eller när tjejen som blir gravid föder sitt hybridbarn och det är tvillingar, en ödla och en människa. Eller när man upptäcker vart alla försvunna människor tagit vägen; de sparas i kokonger för att vara färsk mat. Wow. Såå coolt. I minnet. En 10-årings minne.
Så därför vill jag inte se den igen. Eller tycker att en remake är en bra idé: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=2204&a=839552
För om jag såg den igen skulle jag se alla urusla specialeffekter, B-skådisar och dåligt manus. Och det vill jag inte. Och att göra om den med dagens teknik skulle göra att den är som alla andra dussinserier om spöken, vampyrer och monster. Jag vill ha mitt minne i fred.
Rest in peace, V.
måndag 13 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar