Den sociala igeln

Ett irriterande fenomen: den sociala igeln. Eller snarare, en irriterande person. Ni har alla råkat ut för den någon gång. Kanske är du en själv.

Folk sitter och har trevligt, kanske på en middag eller ute för en öl. Någon har tagit med sig en polare. Alla pratar, bidrar till det trevliga, stämning skapas. Frågor ställs, idéer framförs, anektoter berättas. Men polaren säger inte ett knyst. Polaren ler, skrattar med, liksom suger i sig den sociala och mysiga stämningen. Han är igeln. Han bidrar inte med något alls utan profiterar bara på alla andra runt omkring honom. Han vill aldrig gå hem. Han ställer aldrig några frågor. Svarar bara på andras frågor. Skrattar åt andras skämt, drar inga egna, suger, suger, suger ut så mycket at stämningen som det går. I början tror alla att han är blyg och tänker inte så mycket på det. Men allt eftersom timmarna går märker alla av att stämningen förändras. Och till slut sitter samtliga utom den där übersociala personen i bekantskapskretsen som konstant försöker få igeln att medverka genom att leka 100 frågor, och hoppas, till och med kanske ber, att personen ska gå hem. I sina huvuden.