Inte helt otippat pratas det nu om att Ford vill sälja förlusttyngda Volvo. Saab har inte gjort vinst på mer än ett decennium för personbilar och GM vill också sälja. Svensk bilindustri är ett sjunkande skepp, det är ingen nyhet. Men krisen har bubblat upp problemen på ytan.
Och nu pratas det direkt i media om statligt övertagande. Ska staten köpa in sig och rädda bilindustrin?
Nej. I en marknadsekonomi ska de som inte håller måttet slås ut. Volvo och Saab har inte lyckats konkurrera på en global marknad och inte lyckats driva sina företag tillräckligt effektivt för att gå med vinst. Och att inte gå med vinst leder i förlängningen till konkurs. Dessutom finns det inte ett enda exempel på att statens lyckats bättre i att driva företag än privata spelare gjort på en konkurrensutsatt marknad.
Men jobben då? Staten måste rädda jobben! Nej. Staten ska hjälpa till att göra övergången från Volvoanställd till något annat så smidigt som möjligt och så lite plågsamt som möjligt.
Sverige har historiskt sett haft ett antal industrinäringar som tillhört en tid men inte en annan, vilket gjort att de dött ut. Utan att staten gått in och lyckats rädda dem på lång sikt. Visst, man har försökt. Men marknadskrafterna har krävt sitt offer till slut ändå. Textilindustrin är ett klassiskt exempel. Varvsindustrin ett annat. I dag har vi knappt någon av dessa näringar som på sin tid sysselsatte 10-tusentals personer i Sverige. Men idag har vi en IT-industri som vuxit från 80-talet till att med leverantörer och underleverantörer sysselsätta en betydande del av befolkningen.
Nu är det bilindustrins tur att dö. Om de inte kan skaka liv i dem på annat sätt.
På lång sikt kommer vi sakna Volvo och Saab i Sverige lika mycket som vi idag gråter över Kockums fall.
tisdag 2 december 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar