Mindre makt

Äntligen sker något positivt med svensk arbetsmarknadsmodell, och då syftar jag framför allt på fackens makt.

Efter domen i EG-rätten om att det var ett brott mot fria rörligheten då Laval blockerades i Vaxholm har alla väntat på vad detta ska leda till för lagändring i Sverige.

Nu är utredarna klara: http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3976476.ab

Deras förslag är att facken bara får vidta stridsåtgärder om det utländska bolaget som tillfälligt opererar i Sverige inte når upp till svenska minimivillkor.

Detta kommer att hindra att facken, under förevändning att de skyddar de utländska arbetarna från att utnyttjas, istället kör med stridsåtgärder för att skydda sina egna medlemmar. Det är den här linjen hos LO som i förlängningen ledde till att sossarna ändrade arbetslinjen bland invandrare, då man uppmuntrade folk att komma hit och jobba, till att vi bara tar emot asylsökanden från konfliktländer. Något som nu 30 år senare håller på att ändras.

Om regeringen går på den här linjen tas äntligen ett välbehövligt steg i att begränsa den oproportioneligt stora makt som facken har i Sverige, och som de fick den sista omfattningen av på 80-talet under Palme.

Nästa steg vore att sätta en begränsning på sympatiåtgärder och hur detta får ske. Rätten till sympatiåtgärder gör att att LO som centralorganisation kan slå ut en enskild firma helt och hållet, trots att de bara har konflikt på ett område. Det finns otaliga exempel på bolag som blivit blockerade av exempelvis Handels för konflikt angående anställningsvillkor och sedan varken kunnat få varor eftersom Transport sympatistrejkat, eller något annat. Och vissa har därför till slut fått bomma igen.

I Laval-fallet fick bolaget avbryta sitt jobb och åka hem, där de sedan blev tvugna att avskeda folk eftersom de förlorat för mycket pengar på blockaden och det oavslutade jobbet.

Det är inte rimligt att facket ska kunna bestämma ett företags liv eller död. Vare sig det är ett svenskt eller annat europeiskt.