Det är ingen mänsklig rättighet att bo i innerstan

Jag läste i Dagens Industri i morse en krönika av den gamla sossetankesmedjachefen Ursula Berge om bostadsrätter.

Ursulas tes är att utförsäljningen av hyressrätter gör att inte alla kan bo i stan. Helt korrekt. Och?

Det är ingen mänsklig rättighet att bo i innerstan. Och som systemet har varit nu, med hyresrätterna som finns i innerstan har man effektivt sett till att Stockholm är för stockholmare. För kommer du utifrån, som jag själv, har du ingen chans att få en hyresrätt i innerstan under din livstid eftersom du A) inte stått i bostadskö sedan du föddes, B) inte känner någon i stan som äger ett hyreshus eller C) inte har en bostad du ev. kan byta med. Det enda vi kan göra är att köpa. Och då köper man där man för tillfället har råd att bo, vilket har gjort att jag bott i såväl Jakobsberg som Bandhagen och Hammarbyhöjden innan jag hade råd att flytta till innerstan. Alldeles utmärka förorter att bo i också vill jag tillägga.

Den idag icke-fungerande hyresrättsmarknaden har alltså gjort att jag mellan 25 års ålder och 32 har ägt inte en utan 4 bostadsrätter, inklusive den jag nu bor i. Eftersom bostadsrätt har varit enda chansen för mig att bo i Stockholm.

Så de av hennes vänner som gnäller över att de inte har råd att köpa en tvåa i innerstan, köp en lägenhet utanför stan. Där kostar det mindre. Och det finns en massa utmärkta förorter att välja på med fin-fina kommunikationer in till stan.

Men vänta lite nu, kommer inte Ursula Berge från Skåne? Och bor i hyresrätt i innerstan. Hur gick det till undrar jag. Ja, just det ja. Hon är ju sosse. Vild gissning att hon själv fått sin hyresrätt via sossekontakter.

En sak har hon rätt i. Bostadsmarknaden är djupt orättvis. Men skälet till detta är bristen på marknadshyror som fuckat upp hela bostadsmarknaden. Om hyresvärdar fick ta ut vad det kostar skulle utbudet öka och även icke-stockholmare ha möjlighet att hyra istället för att tvingas köpa.