Våren är här, vitsipporna har redan blommat ut, folk äter glass på stan och båtarna tuffar runt på Stockholms alla vattenspeglar. Och med våren kommer cyklisten tillbaka från varmare breddgrader. Arten kännetecknas främst av en avlång plastattrapp på huvudskålen, i olika färger och former. Och två hjul. De kommer i flock, från ingenstans kan tyckas.
Men plötsligt invaderas stan. På trottoarer, på torg, mitt i gatan. Och eftersom cyklisten själv uppfattar sig som överlägsen resten av världen följs givetvis inga trafikregler utan andra människor får helt enkelt skylla sig själva om de vid korsningar eller övergångsställen råkar bli påkörd i 190 km i timmen av en fartdåre med aerodynamisk plasthatt och om man har tur, kroppstrumpa av något slag.
Jag förstår att cykeln i många fall är ett överlägset medel för transport i Stockholms innerstad, och att man får en stjärna i himlen på klimatkontot. Men vi som avskyr att cykla och hellre går har ingen lust att få en stålram inkörd i knäna när vi passerar övergångsställen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar