Fettrevanschen

Äntligen känns livet lite mer rättvist!

Ser man sig runt efter killar på en pub, på bussen, på stan, i bekantsskapskretsen så ser man den tydligt. Kalaskulan. Trivselfettet som sitter väl förankrat mellan bröstet och det heliga. Alla fina krogbesök, chips framför TVn, öl på krogen, fyllemat på stor amerikansk kedja, smågodis i soffan, pommes frites och sås. Just precis där. Som en liten extra fettryggsäck fast fram.

De smala spensliga killarna 20 någonting med en förbränning skänkt från himlen är ett minne blott. Istället finns extra hakan, putrumpor i fel jeans, antydan till tuttar och kalaskulan. Plufs.

Och vi tjejer som istället sedan tonåren kämpat mot moder naturs evinnerliga vilja att förse oss med ett extra fettlager för att klara att arten fortlever samt ge dem mat kan känna skadeglädjens kittlande i strupen. Vi har fått välja. Konstant. Idag smågodis. Imorgon banan. För att inte förse oss själva med en fluffkostym så stor att den är omöjligt att få bort inom en rimlig tidsrymd.

Äntligen kan inte heller ni äta vad ni vill. När ni vill det. Så mycket ni vill. Utan att bli runda som små ostar.

Välkommen till valfriheten, killar!

Välj, och behåll figuren. Äta allt, blir en ost.