Ankdamm

Sverige är ett modernt, trendkänsligt och öppet land, speciellt i Stockholm. Och jag tycker faktiskt att jag lever ett rätt modernt storstadsliv här. Lite lagom kontinentalt så där, i sex månaders mörker. Så ibland glömmer jag bort att jag bor i ett skitlitet land vid världens ände med typ 2 kvadratkilometer per person och som för 17 år sen bara hade två TV-kanaler.

Men då och då blir man bryskt påmind. Som igår, när jag zappade in på Kristallen-galan.

Jösses, säger jag bara. Vi har typ 25 egenproducerade program totalt i Sverige som kan tävla på den där jäkla galan och av dem av 5 nominerade i varje klass. Och eftersom i princip alla är nominerade sitter hela TV-Sverige i publiken. Som smokingklädda ankor i den lilla lilla ankdammen. Precis som Guldbagge-galan, där alla utom tre av årets filmskörd blir nomimerade i någon klass. Gärna i alla. Och mest baggar får någon obegriplig rulle som tre personer sett.

På Kristallen får mannen vars största TV-bidrag är ordvitsar med Björn Skifs och Kryzz (uttalas "krysch", jättespexigt), Arne Hegerfors, hederspriset av juryn och Antikrundans programledare är det bästa det här landet har att erbjuda.

Vissa saker kan man inte göra som litet land. Dela ut priser till film och TV är ett av dem.

Lägg ner.