She devil

Jag förstår precis den undersökning som Aftonbladet idag publicerar om att kvinnor mår sämre om de har en kvinnlig chef.

http://www.aftonbladet.se/wendela/jobbet/article3381998.ab

Jag haft många dåliga chefer i mitt liv. Men av de kvinnliga jag haft har 3 av 3 varit usla. Är inte det anmärkningsvärt? På första plats av dåliga chefer kommer en man, sedan är andra och tredjeplatsen kvinnor. Jag har ägnat ganska mycket tid åt att reflektera varför just jag har haft så många inkompetenta chefer. Ett tag gav jag mig själv den superkvinnliga slutsatsen att det nog var mig det berodde på. Nu har jag landat i otur, och en liten liten portion eget ansvar. Jag är ju inte heller perfekt.

Men slutsatsen varför samtliga kvinnliga chefer jag haft varit floppar är en annan och främsta skälet är detta: kvinnors ständiga revirpisseri sätter käppar i hjulen för oss alla. Prestige, revir, osäkerhet i en härlig röra. Min första chef, kalla henne H, var visserligen otroligt snäll. Så snäll att hon gick in i väggen, blev för full på varje after work och stötte på en av killarna. Osäkerhet var hennes största problem som ni märker. Min andra, kalla henne N, var en fullfjädrad kontrollfascist som inte litade på någon av sina medarbetare, detaljstyrde, tog åt sig äran för allt och ägnade otroligt mycket tid åt att bevaka sitt eget territorium. Likaså chef nummer tre, B. Båda två behandlade, som ni säkert gissade, killarna bättre än tjejerna.

Jag har hört samma beskrivning av andra kvinnliga chefer som lyckligtvis inte passerat i min väg men väl någon bekants. Det gäller även till viss del konflikter mellan kollegor.

Det finns ett mönster. När det inte funkar mellan två kvinnor handlar det nästan alltid om revirfajter och/eller att minst en av de inblandade är osäker. Vilket resulterar i kontrollbehov, misstänksamhet, detaljstyrning och negativ energi. Mycket dåliga ingredienser för fungerande relationer.

Om kvinnor kan sluta se andra kvinnor som hot och istället ser dem som individer, och gör en ansträngning att brotta ner känslan av att manifestera vem som är högst i rang och sitt eget revir när det pockar på (vilket det alltid gör förr eller senare) skulle vi vara en bra bit på väg.

Och löser vi detta problem har vi automatiskt tagit ett steg på jämställdhetsstegen, för jag är sedan länge övertygad om att kvinnor är ett av andra kvinnors stora hinder i karriären.