Vart tog pinnen vägen?

När jag växte upp på 80-talet fanns det två djur som var coolast att ha som barn, om man då inte hade en hund eller katt som är eviga favoriter. Och det var dels dansmöss (skaffa två och du hade 2000 tre månader senare) och.....dadam...vandrande pinnen.

Pinnen kunde vara bara några centimeter lång, eller nästan en decimeter. Och alla bodde de i ett litet terrarium. De hade också en pinne att sitta på. Och när man hälsade på en av de lyckliga frågade man alltid " var är den, jag ser den inte" och ungen pekade nöjt på en av prydnadspinnens alla grenar. "Där. Där är den! Man ser den inte" var den stolta kommentaren. Och det var såå coolt.

Va? Ett djur som man inte kan se och inte gör något annat än.....att se ut som en pinne. Undrar vad vandrande pinnen tänkte varje dag när den vaknade?

""Hmmm, när jag ätit upp det här bladet undrar om jag inte skulle ägna dagen åt att.....nu vet jag! Sitta alldeles alldeles still och se ut som en pinne. Hela dagen. "