Krav utan motprestation, som vanligt

Jag såg Debatt igår på SVT och temat för kvällen var bostadslöshet i Stockholm. Här illustrerades två separata problem. Dels de unga hemlösa, vars enda problem är att de inte har inkomst och därmed inte kan hitta en bostad själva, dels de riktiga hemlösa. De som majoriteten knarkar, super, har psykiska diagnoser eller är kriminella, eller en kombination av flera.

Man har rätt till en bostad. Om du är ung och fattig ska kommunen ordna en bostad, som socialen betalar tills livet är etablerat igen. Detta är inget snack och det är klart att det kan ta lite tid innan någon lägenhet blir ledig men det ska bara vara en tidsfråga.

Men när det gäller den andra gruppen, som handlar om ca 2 000 personer i Stockholm, så finns det många andra problem. Och ett av dessa blev tydligt under programmet. Man tycker som majoriteten av befolkningen att man har rätt till något från samhället utan krav på motprestation. Samhället erbjuder bostad till hemlösa, MEN då måste du acceptera att vårdas för ditt problem. Och det är inte det majoriteten vill. De vill kräva bostad betalad av oss andra men kunna göra som de vill med sina liv.

Och så funkar det faktiskt inte. Om samhället, dvs VI ANDRA, ska betala måste personerna ge någonting i utbyte. I detta fallet har alla hemlösa ett val. Acceptera motprestationen eller lev utanför samhället.

Förutsatt att man blir erbjuden detta givetvis, vilket alla har rätt till.

Är jag lite etablerad eller slut i huvudet?

Jag fick min första vidriga, osakliga kommentar idag. Första påhoppet med snusk och annat. Vet inte riktigt hur jag ska ta det. Man kan ju välja att bli exempelvis förnärmad. Kränkt. Påhoppad. Eller har det en större betydelse?

Betyder det att min blogg etablerat sig lite? Jag menar, att någon av de som läser min blogg nu inte tillhör min närmsta vänkrets utan tvärtom tycker att jag verkar helt slut, känns ändå lite upplyftande på något sätt.

Jag väljer att känna mig lite stolt faktiskt.

Olagligt är inte liberalt

Det finns fler än en liberal där ute som just nu bränner politiska facklor för att försvara fildelare och deras framtida rättigheter.

Jag tillhör inte dem. Att försvara något olagligt är inte liberalt. Alls.

Självklart ska IPRED klubbas igenom, det är inte ett brott mot integriteten och det är inte en beställd lag från skivindustrin. Det är som att påstå att det är ett brott min integritet att affärer har säkerhetsbågar och kameror. Eller att lagen som förbjuder snatteri är "beställd" av Svensk Handel.

En liberal är för marknadsekonomi och då kan man samtidigt inte vara för ett system som tillåter att folk stjäl andras egendom.

Bara för att egendomen är osynlig innebär det inte att ägaren ska ha mindre rätt att skyddas från stöld.

En lucka i lagen - gå fri från mord

I somras godkändes en lagändring som tar bort möjligheten att slippa straff vid tillfällig sinnesförvirring.

Var det någon mer än jag som missat att det tidigare gick att dömas skyldig till brott som ger fängelse men ändå promenera hem samma kväll, utan en liten fotboja ens?

Om du förklarats lida av tillfälligt sinnesförvirring då brottet begicks har det varit förbjudet att dömas till fängelse. Men om du nu inte längre har något vårdbehov kan du heller inte dömas till rättpsykiatrisk vård. Alltså kan du fällas i Tingsrätten men ändå promenera hem. Oavsett vad du dömts för.

Den luckas täpptes till av Alliansen i somras. Nu kan du dömas till fängelse om du gjort dig skyldig till brott som ger över 4 års fängelse. Trots konstaterad tillfällig sinnesförvirring.

Man undrar lite stilla vad lagstiftaren avsåg med den tidigare lagen. Är man för sjuk för att dömas till fängelse ska man ju dömas till vård, är man frisk är det fängelse. Inte "du är för frisk för vård men VAR för sjuk för fängelse men inte längre och därför får du gå hem trots att du bankat ihjäl tanten på fyllan".

Gubbstruttar

För några dagar sedan blev jag två gånger på samma dag attackerad av gubbstruttar.

Den första incidenten var när jag i ösregn klev ut på trottoaren och upptäckte att bussen var 9 minuter långt bort. Alltså tog jag ett steg tillbaka för att kunna stå precis utanför entrén men under tak. Plötsligt kommer Gubbstrutt 1, käppen i handen med en ringklocka på (!) och ringer surt på mig. Jag tänkte givetvis att russinet skulle förbi och vidare in och flyttade mig därför snällt åt sidan. Bara för att Gubbstrutten ska kunna ta min plats under taket. Så där stod jag och trängdes för att slippa regnet och kände mig grundlurad.

När jag efter bussbyte senare på dagen står i duggregn vid Odenplan och röker en sällsynt slentriancigarett går Gubbstrutt 2 av bussen i grön militärbasker och cargopants. Och säger, som jag hör trots musik i lurarna "Det där inte bra för hälsan, det borde du sluta med".

Vad är det med vissa äldre människor som har gett dem övertygelsen att de ska få göra som de vill och inte bete sig som folk undrar jag.

Folksams höga hästar

Är det någon som sett den småskojiga reklamen för Folksam med Arne Weise som speaker och temat är djungel på kontoret?

En av fraserna är "en ensam hona har tagit sig in bland de dominanta hannarna".

Skoj. Och slutsatsen de har är att kvinnor får mycket mindre i pension än männen. Det gillar inte Folksam.

Det tycker jag är konstigt. För Folksam och deras bolag KPA är det pensionsbolag som förvaltar den allra största majoriteten av kvinnors pensioner i och med avtal med kvinnornas största arbetsgivare kommun och landsting. Och de ger i alla rankingar lägst avkastning.

Men detta kanske är ett självreflekterande inslag? Folksam tycker att det är synd att dom inte gjort ett bättre jobb med kvinnornas pensioner så att de vill tala om detta för befolkningen, genom en jättedyr reklamfilm?

Jag vet inte. Vad tror ni?

Vart ligger Fridhemsplan?

Det finns verkligen vissa geografiska platser i Stockholm som har en mycket bred definition. Fridhemsplan är en sådan. Och omfattningen av denna breda definition fick jag lära mig praktiskt igår.

Jag åkte buss. För att testa en ny färdväg valde jag att plötsligt hoppa på buss 69, med slutdestination Fridhemsplan. Eftersom jag skulle just dit, eller närmare bestämt Västermalmsgallerian. Då kanske ni också tycker att man kan förvänta sig att hamna på Fridhemsplan?

Inte. Bussen kringelikrokar sig genom Kungsholmen, vilket i och för sig var lite småtrevligt. Att se liten nya kvarter. Men min förvåning var stor när bussen stannade vid en hållplats som mycket riktigt heter Fridhemsplan.

"Men, hallå? Vart är jag? Var är Fridhemsplan?" tänkte jag när gick ut i mörkret. Och där, långt borta, ser jag ljusen från Åhléns. Ett kvarter bort. Och 5 kvarter från själva Västermalmsgallerian.

Perfekt genväg. Inte. Det hade gått lika fort att gå.

Så slutsatsen är alltså, Fridhemsplan är ett område från Kungsbron halvvägs till Bromma. Cirka 20 kvarter. En baggis att hitta faktiskt.

Hellre jaga och fiska än jobba

Vilhelmina i Norrbotten infriar alla Stockholmares fördomar om norrlänningar i små orter. Dom jagar, fiskar och tackar nej till jobb.

Vattenfall hade tänkt att pytsa in ca 1,5 miljarder kronor i en utbyggnad av miljövänlig vattenkraft. En satsning som hade gynnat även landets energiförbrukning i stort och de miljömål som är satta.

Vilhelmina hade chansen att få 600 helårsarbeten under 4-5 år och en inkomst till staden ytterligare på 40 Mkr. Men det tycker en del är "för snålt av Vattenfall" och röstar därför nej, andra vill hellre ha natur än jobb. Och svaret blev därför NEJ i en den lokala folkomröstningen. Nej till 600 jobb, nej till en extra inkomst för staden på över 7 Mkr per år. För naturens skull.

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=147&a=852310

Ursäkta, men är det inte just natur det finns ett totalt överskott av i Norrland? Är det inte det själva grejen med Norrland? Medan det inte direkt dräller av jobb.

Men visst. Sitt ni nöjt och titta på er lilla å.

Samtidigt har ni också eliminerat er från rätten att i fortsättningen klaga på bristen på investeringar av näringslivet i Norrland.

Stackars Stefan

Jag har döpt en kille i en reklamfilm på TV till Stefan.

Det är han som gillar bilar och motorer, kör specialbil han säkert jobbat på i 1000 timmar i garaget och som nu får stå och suga på ett sugrör utanför kiosken istället för att "böörna" som polarna. För Stefan tänker på miljön. Och bensinen har blivit så dyr. Så Stefan har inte längre råd att köra polarna eller ha grym subwofer i bagageluckan. Han får se på när kompisarna bränner däck och nöja sig med att käka korv. Och han kan inte "rejsa" vid rödlysena längre.

Stackars Stefan!

Jag vill bara hoppa in i reklamfilmen, ge honom mitt Statoil-kort och säga "köp en full tank, Stefan. Inte ska du stå här och se ledsen ut.".

Samtidigt blir jag arg på Statoil som tagit ifrån Stefan hans enda intresse.

Undra om det var den här reaktionen Statoils marknadsfolk tänkte sig när de gjorde reklamen....

Avskaffa Ernst

Är det någon mer än jag som får ståpäls, och då menar jag inte av välbehag, av den metrosexuelle barfotamannen från Örebro som kläcker ur sig underfundiga prettouttryck så fort han öppnar munnen? Varför är han med precis överallt? Och varför verkar det som om folk GILLAR honom?

Jag tycker han är otäck. Och pinsam. Jag vill starta en facebooksgrupp känner jag. En "Avskaffa Ernst"-grupp.

Någon som är med?

För alla som hatar familjen

Det finns inte mindre än tre pjäser i dagläget att se på just detta tema.

http://www.aftonbladet.se/kultur/teater/article3768454.ab

Är det någon mer än jag som förundrat har sett på när feministkollektivet vänt skutan och gått från "mannen-är-det-onda-i-samhället-som-sitter-i-grupp-och-smider-onda-planer-om-att-förstöra-för-alla-kvinnor-de-träffar-speciellt-i-näringslivet" till kort och gott, hata familjen?

Vändningen har skett det senaste året och inleddes med Maria "Bitterfittan" Sveland, tror jag. I svallvågorna av hennes icke-läsvärda självömkande dagbok har ett gäng med radioprogram, debattinlägg, bloggare och nu pjäser tagit vid. Det intressanta är att förgrundsfigurerna i denna "rörelse" är alla gifta med barn. Helhylle kärnfamiljer. Som de inte tänker ändra på.

Får man fråga vad det här hatet kommer ifrån? Och varför ni själva är i kärnfamiljer om denna är ondskan personifierad?

Dessutom undrar jag när motboken kommer. Boken som hyllar kärnfamiljen. Ett svar på allt feministtrams.

Självklart är att det, allt annat lika, bästa för barn att växa upp i en lycklig kärnfamilj där mamma och pappa älskar varandra.

Den slutgiltiga frågan är bara när någon ska våga säga detta högt i debatten.

Man kan inte inkludera utan att exkludera

Jag har funderat lite grann på subkulturer och grupptillhörigheter. Och människans enorma behov att passa in. Hur mycket de allra längst ut på ytterkanten av individualism påstår motsatsen känner alla människor en längtan och nödvändighet att tillhöra.

De som är allra mest "unika" och "alternativa" söker sig exempelvis till varandra och bildar en egen grupp med egna koder, en egen känsla av samhörighet. Man tillhör de som vill stå utanför.

Vi tillhör alla någonting. Och grupperna är olika laddade. Vi vill gärna hävda att Sverige är ett land där man har rätt att tillhöra den grupp man vill, alla är lika mycket värda och alla får finnas. Vi har en nationell inkluderande kultur. Ibland ställer den till problem, exempelvis i mångkultursamhället och hur olika grupper ska samsas. Samtidigt gäller inte detta alla grupper, även om vi säger det.

I Sverige får du exempelvis inte vara rasist. Nationalistiska grupper har inte samma demokratiska rättigheter som andra politiska grupper idag. De kan inte ha lagliga demonstrationer utan att störas, de mobbas ut i det politiska rummet i olika kommuner där de är folkvalda och deras möten förstörs och hemsidor hackas. Våra folkvalda säger att de inte kommer att respektera valet om SD kommer in 2010 genom att vägra samarbete. Om du är antirasist är det accepterat av allmänheten att du inte respekterar demokrati. Det är okej om du kastar sten "för det är ju ändå nazister som drabbas". Och de är helt enkelt inte lika mycket värda. Demokrati gäller inte för alla.

Vi har en nationell kultur av inkluderande mångkultur där alla kulturer, religioner och politiska uppfattningar ska få finnas och respekteras. Men den exkluderar icke önskvärda sådana uppfattningar. För att inkludera måste du exkludera.

Det gäller även små grupper. Exempelvis finns det en uppsjö av olika subkulturer i samhället, främst inom ungdomskulturen. Punkare, ski-bums, skatare och hårdrockare för att nämna några. Alla dessa är inkluderande, vem som helst kan tillhöra dem. Men inte HUR som helst. Minimikravet för just dessa är att du lyssnar på den specifika musiken. Eller håller på med skateboard eller den sport det handlar om. Det ingår också att ha rätt symboler, kläder och frisyrer. Vem som helst är alltså välkommen men inte de som inte anpassar sig till koderna. Inkluderande samtidigt exkluderande.

Den sista spaningen på detta tema är politikernas favoritgrupp. Kvinnorna. Vi buntas gärna ihop, framför allt av feminister på vänsterkanten, som en homogen grupp. För vi har ju alla bröst och då måste vi ha en massa annat lika också. Samma förutsättningar, samma problem. Jag håller inte riktigt med men det är ett annat inlägg.

Utan spaningen är att inom kvinnogruppen finns det givetvis en massa undergrupper med egna koder och regler. Jag är akademiker och jobbar på kontor. I mitt liv finns vissa koder. Om jag skulle byta miljö, exempelvis börja arbeta som undersköterska i vården, skulle jag inte bli accepterad av de andra kvinnorna om jag inte samtidigt accepterade de koder som gäller där. Jag blir inte automatiskt inkluderad bara för att jag är kvinna.

Man kan helt enkelt inte inkludera utan att samtidigt exkludera.

Den stora konspirationen

Det florerar en del konspirationsteorier på den politiska arenan och en av de mest utbredda och förankrade måste ändå vara "teorin om näringslivets finansiering av politiken".

För det är allmänt känt att företag generellt och Svenskt Näringsliv i synnerhet finansierar borgerliga partier, särskilt valkampanjerna.

Kvar står det som är fakta.

Nämligen att det är förbjudet för partier att ta emot bidrag från företag, valrörelse eller ej. Detta är alla partier överens om. Däremot råder någon typ av undantag gällande organisationer, LO ger varje år 30-40 miljoner till Socialdemokraterna.

Så för att avliva myten: inga företag ger pengar till något parti i Sverige, speciellt inte Svenskt Näringsliv som har 50 000 medlemsföretag att ta hänsyn till och föra deras talan.

Alla partier får klara sig på statliga bidrag. Förutom sossarna förstås.

Ocker är förtal

Imorse hörde jag ett radioinslag på P3 om bostadsmarknaden och det faktum att andrahandsmarknaden ökat med över 50% till följd av finanskrisen.

Bland annat redogjordes för vilken hyra man enligt lag får ta ut, det så kallade "bruksvärdessystemet" och att man kan dra sin hyrsvärd inför Hyresnämnden och få tillbaka pengarna om detta inte följs. Journalisten använde också ordet "ockerhyra" för att beskriva vilka kostnadsnivåer som idag erbjuds på andrahandsmarknaden.

Det här gör mig förbannad. På riktigt.

För det första, vare sig denna journalist eller någon annan av de som rapporterar om bostadsmarknaden bryr sig om att förmedla en objektiv och korrekt bild där alla fakta är inkluderade. Ingenstans hör man det faktum att ANLEDNINGEN till att hyrorna är så höga på bostadsrätter är att banken äger dem. Och att ägarna därför måste betala räntor för nöjet. I dagsläget de högsta på 12 år.

Istället säger man ingenting och utmålar indirekt därmed ägarna som giriga affärsmän som vill utnyttja bostadslösa för vinst.

För det andra: ocker är olagligt och du kan dömas i domstol för detta. Att kalla bostadsrättsinnehavare som bara vill ha betalt vad det kostar för "ockrare" är inget annat än förtal.

Jag-vill-ha-bostad.nu = sossarna

Varför pratar man om organisationen "jag-vill-ha-bostad.nu" som om det vore ett gäng ideellt arbetande och superengagerade unga vuxna som skapat ett eget nätverk? De hyllas ofta som ett modernt exempel på folkrörelse och ett fint gäng kampanjande ungdomar som drivs av en enda fråga, bostadslöshet bland ungdomar. De brinner för en fråga. De jobbar hårt. Det är vackert.

Så här ligger det till:

Jag-vill-ha-gänget är inget ideellt nätverk. De är heltidsanställda kampanjarbetare åt Hyresgästföreningen. De har ett kontor och finansieras till 100% av dem. De är inga idealister som jobbar gratis för den stora saken. De är "LAS-enlighetsanställda-heltidsarbetande- opinionsbildare-för-hyresrätten. Punkt nu."

Och en annan fråga som det aldrig talas högt om eller ens nämns när man pratar om Hyresgästföreningen, som utmålas som en oberoende konsumentförening, är att Hyresgästföreningen är en del av socialdemokraternas nätverk.

Jag-vill-ha-bostad.nu är alltså avlönade sossar som bedriver opinionsbildning. Inget annat.

Världens dummaste rånare?

Jag har precis besökt Cityppolisens passexpedition. Här såg jag inte mindre än 9 st metallskyltar med budskapet "Betala helst med kort".

Då blir man ju lite nyfiken. För att affärsägare, taxiförare och andra föredrar att inte ha kontanter på grund av rånrisken är allmänt känt. Och då undrar jag lite stilla om detta är skälet till polisens ovilja att handha kontanter?

Det måste i så fall vara världens dummaste rånare de vill slippa.

Cykla runt runt på en liten cykel

Lars Ohly är alltid lika skojfrisk. Och ute och cyklar.

Nu vill ha gå till val på att höja skatten med 2 miljarder, så att alla låg- och medelinkomsttagare drabbas. Alla som tjänar över 17 000 kr per månad. Pengarna vill han bygga ut offentlig sektor med.

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3748045.ab

Har han missat att det är finanskris, lågkonjunktur, skyhöga räntor, 1000-tals varsel och att vanliga människors marginaler därför är små? Endast den mest inbitna kommunist kan tycka förslaget är så toppen att de lägger sin röst på Lasse 2010. Eller på en vänsterallians om Ohly får vara med och leka. Visst kör alltid vänstern med skattehöjningar men hur vore det om de stack upp huvudet ur partilådan någon gång och kollade in hur det står till med omvärlden också?

Får man hälsa?

I så fall vill jag hälsa till Mona och önska henne ett stort lycka till med att gå till val med vänstern och en Lasse som cyklar runt runt på en liten cykel. En röd.

Hur är det med toleransen egentligen?

Just nu rasar en debatt i svallvågorna av Halal-TVs första program. Främst är det religionsfrihet som upprör och diskuteras. Är det ok eller inte att, som de kvinnliga programledarna, vägra att ta en man i hand när man hälsar? Med hänvisning till sin religion. Detta råder det naturligtvis delade meningar om, och bara genom att se Sverigedemokraternas uppgång de senaste åren finns det gott om folk som tycker att den svenska kulturen står över minoriteter.

Men alla politiskt korrekta anser givetvis att religionsfriheten måste vara större. Och därför är det intressant att se den parallelldebatt som förs, om äktenskapsbalken och huruvida religiösa samfund ska tvingas viga homosexuella eller inte. Jag läste senast idag ett utspel från kommunisternas Ohly att deras förslag är att man ska tvinga alla religiösa samfund att viga alla. Annars förlorar man vigselrätten.

Vissa präster vill inte viga homosexuella med hänvisning till Bibeln och sin tro. Sin religion. Sin religionsfrihet.

Ändå tycker samma människor att det absolut inte är okej att tvinga en muslim att hälsa genom att ta i hand, något som är egentligen är en baggis i vardagslivet, men samtidigt utan problem tvinga svenska präster att gå över sin religion genom att tvinga dem viga folk.

Hur är det med toleransen egentligen? Toleransen mot alla människor i samhället, inte bara vissa? Om vi ska tvinga präster att gå emot sin religion måste det vara helt okej att tvinga alla ortodoxa muslimer att ta alla människor de möter i hand.

Någon balans måste det ändå finnas.

ps. Åke Green blev polisanmäld för hets mot folkgrupp för att han i ett slutet sällskap under predikan sa att homosexuella är en cancersvulst på mänskligheten. Men en av programledarna på Halal-TV sa i en interjvu 2003 att det är rätt att stena otrogna kvinnor till döds.

Tyvärr exkluderar lagen om hets mot folkgrupp kvinnor. ds

Goda grannar

Jag kan jobba hemma när jag vill egentligen. Och när jag gör det har jag flera gånger stött på samma granne. I trappuppgången, utanför porten eller sett henne på balkongen. Det blev helt enkelt för många gånger för att vara en slump. Hon är säkert arbetslös, tänkte jag. Hur kan hon annars vara hemma på dagarna?

Det fick sin förklaring för några veckor sedan. Vi var bjudna på musikalen "My Fair Lady" på Oscars. Plötsligt fick jag "igenkänningskänslan". En av tjejerna på scenen kändes så otroligt bekant och nästan direkt kom jag på det. Vår granne.

Så nästa gång jag ser en person på konstiga tider ska jag faktiskt inte automatiskt tänka sjukskriven eller arbetslös. Medlem i det stooora utanförskapet.

Utan istället tänka professionell pokerspelare kanske? Telefonist på 112? Eller kanske tubaspelare på Berwaldhallen?

Fårbrottning

Jag är liberal. Jag gillar inte Storebror och tycker att människor i så stor utsträckning som möjligt ska få välja själva. Men det finns gränser som jag inte förstår. Hur hårt jag än försöker.

I Sverige är det tillåtet att ha sex med djur. 14 ggr har motioner om att förbjuda det avslagits i Riksdagen. Senast var det den uppmärksammade debatten med Eskil Erlandsson, som gjorde bort sig i våras.

Kan någon förklara för mig varför det ska vara tillåtet att stoppa in sin penis i Rosa, Fido eller Svarten? Eskil? Någon? Man har förbjudit två vuxna människor att ha sex om pengar utbyts. Eller snarare, den som tog upp pengarna ur plånboken är olaglig. Den som sålde kan sälja vidare. Varken säljare eller säljande är olagligt. Bara köpare. Trots att det handlar om två vuxna människor och en frivillig affärsuppgörelse.

Otroligt dumt.

Det hade vi tydligen inga problem att förbjuda. Vi har andra idiotiska lagar som passerade igenom utan problem. Lagen om hets mot folkgrupp exempelvis. Som förbjuder dig att säga att du hatar muslimer på en buss högt. Oavsett om en muslim är närvarande eller ens bryr sig är detta olagligt. Det är dock tillåtet att säga att alla från Örebro är en cancersvulst på mänskligheten utan att åka dit. Eller att alla rödhåriga är kåta och borde skjutas.

Men det är alltså tillåtet att brotta ner ett får och få sig ett litet skjut.

Bankar

När jag hämtade DI utanför dörren i morse och la den på köksbordet möttes jag av en framsida med en enda rubrik:

"Carnegie förstatligat"

Smaka på ordet. "Förstatligat". Man drar onekligen kraftiga historiska referenser direkt.

En rubrik som hoppar upp och bankar dig i ansiktet kan man säga.

Mer än en kisspaus

Självklart är jag för reklam i TV. Jag tittar själv mest på reklamfinansierade kanaler. SVT, som jag ofrivilligt måste betala för, är oftast inte värt ens en liten del av min tid.

Men det finns två riktigt stora irritationsmoment just nu. Den första är ljudnivån. Varför tror inte reklamkanalerna att vi kommer att höra reklamen tillräckligt om ljudnivån är på samma som vi har ställt in för programmet? Alla deras tittare är inte 82 år.

Det andra är längden. Tidigare var pauserna några minuter, lagom för att typ lätta på trycket. Eller hämta saft. Ofta pallade jag till och med att sitta kvar och kolla på reklamen. Nu väntar jag, och väntar, och väntar lite till. Fortfarande reklam. Och oftast är det dessutom reklam på de andra svenska kanalerna, gärna exakt samma, så att man får möjligheten att se Werters original i stereo.

Så jag har nu utvecklat en teknik för att slippa reklampauserna: jag hittar helt enkelt snabbt ett annat program, ex på Discovery, och använder fjärrisens snabbminne för att enkelt kolla om reklamen är över. Jag kollar inte på en enda reklamfilm nu för tiden.

Jag såg precis i en artikel att TV 4 bara har tillstånd till 12 minuter reklam per timme.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3130&a=849987 . Men att de överskrider detta ofta. Jag gissar att 3:an och 5:an är exakt lika dåliga.

Jag har inte inbillat mig. Att köra för långa pauser måste dessutom vara kontraproduktivt. Antingen använder de flesta samma teknik som jag själv, eller så passar de på att göra något annat borta från TV:n under pauserna. Själva poängen med TV-reklam är ju att folk ska se den. Inte kolla på andra program under tiden.

Om problemet Tv4 har är att det är för många köpare av dessa dyrbara 12 minuter, finns det en enkel lösning. Höj priset.

Storasyster bestämmer

Jag läste nyss en artikel om att barnmorskorna i Sverige fortsätter att predika nollvision för alkohol till ammande mödrar. Trots att Livsmedelsverkets nya råd är att det är helt ok att dricka 1-2 glas vin 1-2 ggr per vecka. Och att de medicinska tester som gjorts visar att alkoholhalten i modersmjölken är lika hög efter 2 glas vin som efter 2 glas 7Up. Eller två glas filmjölk.

http://www.aftonbladet.se/wendela/barn/article3733142.ab

Deras skäl till nollvisionen lyder "detta ger utrymme för föräldrar att tolka det som att det är helt ok" och "är det tillåtet att dricka lite blir det lätt mer".

Storebrorsmentalitetens Sverige. Trots vetenskapliga bevis och råd från den statliga myndigheten anser sig storasystrarna barnmorskekollektivet att de har rätt att förmedla sin egen subjektiva tolkning till alla nyblivna föräldrar. Här sätter vi som alltid ribban efter den lilla klick som inte sköter sig.

Ett litet tips: jag tror inte de som verkligen har problem bryr sig om vare sig vad Livsmedelsverket säger eller ett gäng syrror. Och er uppgift är att förmedla information, inte predika egna uppfattningar.

Sunt förnuft känns som den självklara ledstjärnan i den djungel som blivande och nyblivna föräldrar verkar hamna i.

Så fruktansvärt irriterande: Ryggsäcksmongon

Det verkar inte som om alla känner till att bussar har begränsade utrymmen. Och att det är fler än en person som ska få plats.

De personer som på bussen har ryggsäck, helst en fullpackad som står ut 50 cm från ryggen och tecknar Quasimodos kusin i profil, verkar i alla fall inte förstått detta enkla faktum i livet.

Fler än en gång har jag bokstavligen med all kraft fått pressa min kropp mellan en ryggsäcksmänniska och sätena för att komma fram. Eller ännu värre, komma av bussen i tid innan den åker vidare. Utan att personen vare sig flyttat på sig eller lättat på lasten.

Detta är ett upprop till alla ryggsäcksmongon: vi är trötta på att få en Fjällräven i ryggen eller magen när vi åker buss och som tar upp platsen för halvvuxen person.

Om ni nu har sådan separationsångest från säcken, varför åka buss? Varför inte göra det ryggsäcken är konstruerad för?

Gå.

Nej, jag vägrar

Jag tänker inte kommentera presidentvalet och den nya presidenten. Säkert den enda bloggaren i hela bloggosfären som inte ska proffstycka något smart om valet men jag tänker inte ägna mig åt någon politisk grupponani.

Jag vägrar.

Inte för att fel kille vann utan för att jag är less. Låt hyllningskörerna äntligen gå och lägga sig. Nu är det bara upp till bevis som återstår.

Hur dum får man bli?

Jag läste precis på Expressen att en tonåring skadats svårt när han försökte göra en bomb. Hemma i köket. Och inte ens i sitt eget hem utan på ett elevhem där en massa andra elever också bor.

http://www.expressen.se/Nyheter/1.1357754/bomb-pa-studentboende-en-skadad

Vad är det med tonåringar egentligen? Trots flera stora olyckor varje år med hemmagjorda bomber, smällare och brännande av fyrverkerier, och som alltid uppmärksammas stort i såväl tidningar, nätet som radio/TV så fortsätter korkade ungar att koka bomber på spisen hemma.

Den här gången riskerade personen dessutom att skada och döda en massa oskyldiga kompisar och inte bara sig själv. Rena turen att ingen annan kom till skada.

Hur dum får man bli egentligen?

Precis det sa en kille till mig när jag var 17 år om sin tvillingbror som jag precis hälsat på och som förlorat hela sin högerhand några år tidigare en olycka med hemmagjorda smällare.

Skönt efteråt

Nu är jag jättetrött. På presidentvalet. Jag gillar verkligen politik men nu ska det bli sagolikt skönt att det är över i natt.

För idag, imorgon svensk tid, blir Obama USA:s första svarta president. Jag trodde länge McCain skulle ta hem det men han har varit ruskigt trött den senaste månaden.

Och nu är jag ruskigt trött. Till och med oinitierade, popvänstermänniskor som pratar i ett av P3:s alla ungdomdomsprogram dom kör dygnet runt har gett sig på att prata amerikansk politik, trots att majoriteten inte ens kan något om svensk politik. Alla har helt plötsligt blivit experter.

Imorgon är det äntligen över.

Teknisk imbecill

Jag hatar teknik. Så, nu har jag sagt det. Det ska bara funka. Jag bryr mig om att vara hyfsat uppdaterad i innehav. Men jag vill inte syssla med dem.

Trådlösa nätverk i lägenheten som inte fungerar. Hata. Krånglande iPod. Hata. Trasslande surf-funktioner på mobilen. Hata.

Enda anledningen varför jag utsatte mig för plågan att behöva lära mig ny teknik, om aldrig så förenklad, när jag ville börja blogga är just det. Att jag ville blogga. Men inte ens den enklaste manual räcker ibland för mig.

Jag är en teknisk imbecill.

Love boat

Nyligen fick jag höra en bekant på en middag lite generat dementera att han och hans fru kollar på "Färjan" på Kanal 5, vilket en tidning skrivit om i en interjvu nyligen, utan bara hade zappat runt lite och kollat typ en lite kvart eller så. Dom gillade absolut inte programmet.

Det där förstår jag inte. Jag tycker inte alls att det är något att vara generad över. Det var länge sedan en dokusåpa visade en riktig del av svenska folket. För de som åker på Finlandsfärjorna är medelsvensson. Bosse och Mona i Bredäng liksom. Och de tycker verkligen att det är lyxigt att dricka öl i baren klockan tre, handla två flak starköl i taxfreen, äta gravad lax och potatisgratäng i buffén och sen supa sig drängfull och dansa till Arvingarna som uppträder live. Igår var det till och med ett brudpar som valde att ha sin fest på båten.

Personligen skulle jag inte välja att spendera en fredagkväll på en färja. Tycker inte det verkar ett dugg kul. Men jag erkänner. Jag tillhör inte heller majoriteten av befolkningen. Skillnaden mellan mig och min bekant är att jag inte alls är generad över att gillar att titta på det på TV. Och jag gillar det inte för att skratta åt dem. Det handlar inte om elitism. Utan för att jag verkligen tycker att det är intressant att få en inblick i deras liv.

Av samma anledning gillar jag "Ensam mamma söker". Där har mammorna permanentat hår, jobbar på Lindex, har bårder och blommiga tapeter i köket, furumöbler och tycker att höjden av snygg inredning är två stora mörkgröna skinnsoffor och ett glasbord. De har begonior i fönstren och åker till Göteborg på semester. Och de är alla ungefär lika gamla som jag är.

Det är på riktigt. Det är så Sverige ser ut.

Dubbelmoral bakom vindrutan

Jag erkänner. Jag har dubbelmoral.

Jag gillar att gå och går ofta, både på promenader och som transportsätt. Om man bor och jobbar i innerstan som jag innebär detta att jag korsar en och annan väg varje promenad. Och där får man samsas med bilar. Eftersom jag inte vill dö i trafiken väljer jag att korsa vägarna på övergångsställen, och här har man alltid företräde sedan zebralagen infördes. ALLTID. Så jag hävdar min rätt och går därför över vägen när det passar mig. För jag har FÖRETRÄDE.

Nu har jag ju som sagt ingen dödslängtan och jag söker därför ögonkontakt med föraren. Gärna blänger jag surt om bilen åker för fort fram mot mig. Och stannar den inte alls svär jag omedelbart och pekar på huvudet parallellt med att jag mimar åt föraren "ÄR-DU-DUM-I-HUVUDET?".

Jag hävdar min rätt. För jag har FÖRETRÄDE.

Och det hindrar inte alls mig när jag kör bil att strunta i att stanna vid varje övergångsställe och inne i bilen svära åt dumma fotgängare som bara går rätt ut i gatan.

Att läsa det så här rakt upp och ner får mig att känna mig lite pinsam. Men jag erkänner det ändå utan omsvep: jag har dubbelmoral.

Fånigt

Idag på vägen till jobbet såg jag något otroligt fånigt.

En innerstadskille (ni vet vad jag menar) står utanför en öppen bil, lutad neråt. Och när jag kommer förbi bildörren ser jag att han inte knyter skosnöret. Utan sätter på en gul chiuaua en polotröja.

Vet inte riktigt vad som är fånigast faktiskt. Att hunden behöver en tröja. Eller att det var en just en kille som höll på med detta otroligt tramsiga.

Kan inte låta bli att tycka det är omanligt, hur politiskt inkorrekt det än är. Tacka vet jag riktiga hundar (definitionen är att man inte ska kunna trampa på dem utan att märka det), som rottveilers eller labradorer. Till och med en tax går finfint.

Och dom behöver dessutom inte polotröjor på vintern.

Inte insnöad

Det visade sig tidigt i mitt liv. Jag samlar inte. Okej, när jag var riktigt liten samlade jag på gosedjur som så många små barn. För att det var det finaste i livet när man var 3 år. Att få ett nytt gosedjur. Luktisar var också populärt något år när jag började första klass 1982. Där stannade det. Sedan dess har jag inte samlat.

Samma företeelse som yttrade sig som samlande när man var liten blir som vuxen ett riktigt djupt intresse för något. Få människor samlar på något seriöst efter att de fyllt 10 år men många vuxna har åtminstone ett stort intresse, kan vara ett ämne också. Som de fördjupar sig i. Jag tar några exempel ur min egen värld. A är besatt av jakt och lägger mycket vaken tid åt jakttidningar, jaktresor eller annat jaktrelaterat. J är otroligt intresserad av politik och samhället och alla böcker han läser, eller tidningar för den delen, handlar om detta på ett eller annat sätt. En annan J är konstintresserad, speciellt foto. Och P är extremt teknikintresserad, även design, och kan otroligt mycket om just detta område. Slutligen är min äkta hälft väldigt intresserad av musik, framför allt death metal (jag vet, det går inte att lyssna på) och läser till och med tidningar om sådan musik. Förutom att köpa skivor och springa på konserter.

Själv fortsätter jag på inslagen bana. Jag kan inte upprätthålla intresset för ett enda ämne. Det går bara inte. Tidigare trodde jag att jag bara var lat. Nu tror jag att det är en kombination av kort attentionspan, lathet och helt enkelt dåligt tålamod. Jag pallar inte ens att spela TV-spel en längre tid. Jag blir uttråkad. Missförstå mig inte, jag är en extremt nyfiken person som vill veta mer om saker. Till en gräns. Och den gränsen nås mycket fort inom vissa områden, lite mindre fort inom andra.

Jag har helt enkelt inte snöat in på något.