Jag erkänner. Jag har dubbelmoral.
Jag gillar att gå och går ofta, både på promenader och som transportsätt. Om man bor och jobbar i innerstan som jag innebär detta att jag korsar en och annan väg varje promenad. Och där får man samsas med bilar. Eftersom jag inte vill dö i trafiken väljer jag att korsa vägarna på övergångsställen, och här har man alltid företräde sedan zebralagen infördes. ALLTID. Så jag hävdar min rätt och går därför över vägen när det passar mig. För jag har FÖRETRÄDE.
Nu har jag ju som sagt ingen dödslängtan och jag söker därför ögonkontakt med föraren. Gärna blänger jag surt om bilen åker för fort fram mot mig. Och stannar den inte alls svär jag omedelbart och pekar på huvudet parallellt med att jag mimar åt föraren "ÄR-DU-DUM-I-HUVUDET?".
Jag hävdar min rätt. För jag har FÖRETRÄDE.
Och det hindrar inte alls mig när jag kör bil att strunta i att stanna vid varje övergångsställe och inne i bilen svära åt dumma fotgängare som bara går rätt ut i gatan.
Att läsa det så här rakt upp och ner får mig att känna mig lite pinsam. Men jag erkänner det ändå utan omsvep: jag har dubbelmoral.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Glöm inte att dra på dig refelxer. Du syns inte i mörkret och då är det liksom skit samma om du har företräde eller inte. Jag kan inte räkna alla gånger jag har fått stå på bromsen för att någon snygging i svart rock, svarta byxor pch svart mössa kliar ut i gatan sisådär en 17:45 en lätt regnig oktoberkväll.
SÅ kul är det väl inte att sitta i rullstol?
Det är mitt stora dåliga vintersamvete. För jag byter jacka hela tiden. Så den ligger ofta kvar i någon ficka som inte används. Dessutom tror man ju att man syns i stan med alla ljus.....
Skicka en kommentar