fredag 14 november 2008

För alla som hatar familjen

Det finns inte mindre än tre pjäser i dagläget att se på just detta tema.

http://www.aftonbladet.se/kultur/teater/article3768454.ab

Är det någon mer än jag som förundrat har sett på när feministkollektivet vänt skutan och gått från "mannen-är-det-onda-i-samhället-som-sitter-i-grupp-och-smider-onda-planer-om-att-förstöra-för-alla-kvinnor-de-träffar-speciellt-i-näringslivet" till kort och gott, hata familjen?

Vändningen har skett det senaste året och inleddes med Maria "Bitterfittan" Sveland, tror jag. I svallvågorna av hennes icke-läsvärda självömkande dagbok har ett gäng med radioprogram, debattinlägg, bloggare och nu pjäser tagit vid. Det intressanta är att förgrundsfigurerna i denna "rörelse" är alla gifta med barn. Helhylle kärnfamiljer. Som de inte tänker ändra på.

Får man fråga vad det här hatet kommer ifrån? Och varför ni själva är i kärnfamiljer om denna är ondskan personifierad?

Dessutom undrar jag när motboken kommer. Boken som hyllar kärnfamiljen. Ett svar på allt feministtrams.

Självklart är att det, allt annat lika, bästa för barn att växa upp i en lycklig kärnfamilj där mamma och pappa älskar varandra.

Den slutgiltiga frågan är bara när någon ska våga säga detta högt i debatten.

Inga kommentarer: