Inte insnöad

Det visade sig tidigt i mitt liv. Jag samlar inte. Okej, när jag var riktigt liten samlade jag på gosedjur som så många små barn. För att det var det finaste i livet när man var 3 år. Att få ett nytt gosedjur. Luktisar var också populärt något år när jag började första klass 1982. Där stannade det. Sedan dess har jag inte samlat.

Samma företeelse som yttrade sig som samlande när man var liten blir som vuxen ett riktigt djupt intresse för något. Få människor samlar på något seriöst efter att de fyllt 10 år men många vuxna har åtminstone ett stort intresse, kan vara ett ämne också. Som de fördjupar sig i. Jag tar några exempel ur min egen värld. A är besatt av jakt och lägger mycket vaken tid åt jakttidningar, jaktresor eller annat jaktrelaterat. J är otroligt intresserad av politik och samhället och alla böcker han läser, eller tidningar för den delen, handlar om detta på ett eller annat sätt. En annan J är konstintresserad, speciellt foto. Och P är extremt teknikintresserad, även design, och kan otroligt mycket om just detta område. Slutligen är min äkta hälft väldigt intresserad av musik, framför allt death metal (jag vet, det går inte att lyssna på) och läser till och med tidningar om sådan musik. Förutom att köpa skivor och springa på konserter.

Själv fortsätter jag på inslagen bana. Jag kan inte upprätthålla intresset för ett enda ämne. Det går bara inte. Tidigare trodde jag att jag bara var lat. Nu tror jag att det är en kombination av kort attentionspan, lathet och helt enkelt dåligt tålamod. Jag pallar inte ens att spela TV-spel en längre tid. Jag blir uttråkad. Missförstå mig inte, jag är en extremt nyfiken person som vill veta mer om saker. Till en gräns. Och den gränsen nås mycket fort inom vissa områden, lite mindre fort inom andra.

Jag har helt enkelt inte snöat in på något.