Jag såg Debatt igår på SVT och temat för kvällen var bostadslöshet i Stockholm. Här illustrerades två separata problem. Dels de unga hemlösa, vars enda problem är att de inte har inkomst och därmed inte kan hitta en bostad själva, dels de riktiga hemlösa. De som majoriteten knarkar, super, har psykiska diagnoser eller är kriminella, eller en kombination av flera.
Man har rätt till en bostad. Om du är ung och fattig ska kommunen ordna en bostad, som socialen betalar tills livet är etablerat igen. Detta är inget snack och det är klart att det kan ta lite tid innan någon lägenhet blir ledig men det ska bara vara en tidsfråga.
Men när det gäller den andra gruppen, som handlar om ca 2 000 personer i Stockholm, så finns det många andra problem. Och ett av dessa blev tydligt under programmet. Man tycker som majoriteten av befolkningen att man har rätt till något från samhället utan krav på motprestation. Samhället erbjuder bostad till hemlösa, MEN då måste du acceptera att vårdas för ditt problem. Och det är inte det majoriteten vill. De vill kräva bostad betalad av oss andra men kunna göra som de vill med sina liv.
Och så funkar det faktiskt inte. Om samhället, dvs VI ANDRA, ska betala måste personerna ge någonting i utbyte. I detta fallet har alla hemlösa ett val. Acceptera motprestationen eller lev utanför samhället.
Förutsatt att man blir erbjuden detta givetvis, vilket alla har rätt till.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Varje hemlös person i Sverige kostar skattebetalarna omkring 600 000 kronor per år, vilket innebär en årlig kostnad för våra cirka 18 000 hemlösa vi har i vårt land slutar på i runda tal 11 miljarder. Detta är uppskattade siffror ur en rapport från Lunds socialhögskola.
Som jämförelse skulle 11 miljarder räcka till att köpa in 11 000 lägenheter i miljonklassen till de människor som idag lever utan eget tryggt hem och därefter kunde det stöd och den hjälp som krävs sättas in för att behålla dessa till de människor som vill och behöver det. Det skulle innebära att hemlösheten skulle vara löst på ett par år. En tanke bara!
Men verkligheten ser både dystrare och helt annorlunda ut, för idag verkar istället dessa pengar användas till att vidmakthålla och bygga in hemlösheten i samhället. Det görs helt enkelt genom att vi bygger upp en särskiljande sekundär bostadsmarknad för hemlösa och fattiga människor, där härbärgen, stegboenden, referensboenden, träningsboenden, korttidsboenden och 10 talet andra uppfinningsrika boendedefinitioner finns att tillgå. Inom denna boendesfär finns sedan en arbetsmarknad för ett mycket stort antal problemorienterade och ”kontrollfreakade” människor som tycks vara avlönade endast för att förminska och diagnostisera redan utsatta människor. Helst så mycket att ett eget tryggt hem med ett fungerande privatliv aldrig ska behöva komma på tal.
Med mina över 30 års långa självupplevda erfarenhet av olika ”uppfostringsboendelösningar” är jag övertygad om svårigheten att finna en mer hopplös, mer verkningslös eller dyrare lösning än denna. Finns det överhuvudtaget en vilja i vårt land att leva upp till vår egen regeringsform och allas våra mänskliga rättigheter vi skrivit under på? Om så var fallet skulle vi då inte av denna diskriminering som dagligen pågår och allas ”rätt till bostad”, avsatt några miljarder för uppbyggnad av små billiga integrerade hyresrätter där folk har råd att bo och sedan bo kvar i?
Vi ska strax läsa några utdrag ur vad våra mest ansedda forskare på hemlöshet har kommit fram till om denna snabbt växande sekundära bostadsmarknad (boendetrappor). Denna lukrativa boendemarknad våra politiker, tjänstemän, frivilligorganisationer och privata aktörer förespråkar och bygger vidare på. Utöver de nedanstående forskare finns många fler som kommit fram till liknande slutsatser.
Hans Swärd, professor i socialt arbete säger: ” Ett grundproblem är att det byggs för lite och för dyrt. Och att många nya bostäder blir bostadsrätter. Det har blivit en ond cirkel. Hyresvärdarna kan välja och vraka och då har de svaga grupperna inte stora chanser. Och de har inte råd att köpa en bostad. Nödbostäder eller tillfällighetsboenden är en dålig lösning på bostadsproblemen. De har en tendens till att bli permanenta. Och när de finns så blir det lättare att vräka människor. Varken hyresgäster eller socialtjänst tycker att de behöver göra så mycket, nödbostäderna finns ju där. Lösningen på problemet är att få en mera långsiktig planering i kommunerna. Det är ingen omöjlighet att lösa problemen om man verkligen vill det, men det krävs uppoffringar”.
Ingrid Sahlin, forskare säger: ”Jag påvisade redan för tio år sedan att i kommuner som använder boendetrappor är helt hemlösa avsevärt fler än i kommuner som inte gör det”.
Cecilia Löfstrand, forskare säger så här: ”På den sekundära bostadsmarknaden har andrahandskontraktet konstruerats enbart för att begränsa den boendes rättigheter. De boendelösningar som kommunerna erbjuder hemlösa är vanligtvis andrahandsupplåtelser som är kombinerade med specialvillkor som innebär betydande begränsningar i hyresgästens möjligheter att disponera och förfoga över bostaden. Dessa går ofta långt utöver dem som gäller för övriga, ”vanliga”, hyresgäster och är inte så sällan integritetskränkande, i vissa fall direkt olagliga (SOU 2001:95, SOU 2004:3). De kan bl.a. innebära förbud mot att ha övernattande gäster eller sällskapsdjur i bostaden. Bostaden är för socialtjänsten ett medel för att uppnå en viss målsättning som formulerats i en s.k. arbetsplan. För att få ett andrahandskontrakt måste klienten underkasta sig tillsyn och kontroll, ett uttryckligt villkor från socialtjänsten och fastighetsägaren, vilket bland annat innebär oanmälda hembesök med hjälp av en extranyckel ”.
Vad säger Socialstyrelsen och Boverket? Jo, ”Socialstyrelsen och Boverket menar att det till och med kan vara en belastning att ha en bostad genom socialtjänsten, eftersom risken finns att man efter det aldrig blir godkänd som hyresgäst med eget förstahandskontrakt. Dessa kommunala boendelösningar för hemlösa blir därför ofta en separat bostadsmarknad, med helt egna regler och förutsättningar”.
Maria Larsson (kd), ansvarig minister i hemlöshetsfrågor tycker så här: Det behövs mer evidens, då jag anser det finns för lite forskning på området?? ”Jag tycker socialtjänsten och våra frivilligorganisationer samarbetar mycket bra och gör ett ovärderligt jobb för att hjälpa våra hemlösa”.
Vad Maria Larsson verkar söka efter i sin desperation, är snarare ett sätt att försöka köpa tid för att förhala sanningen och samtidigt utnyttja och cementera hemlösheten ytterligare i hjälplösa organisationer på grund av deras bidragsbehov. Vidare handlar det kanske även lite om att för hennes egen trovärdighets skull fortast möjligt försöka hitta en forskare som är villig att stödja denna vidriga människosyn mot våra hemlösa och fattiga medborgare med en ”evidens”. Men skulle det funnits någon mening med alla hyllmeter av evidens som finns och åter efterfrågas i den här frågan, varför har vi då inte agerat tidigare utifrån de forskningsresultat som redan presenterats?
Om denna egoistiska och giriga samhällsuppbyggnad ska gälla i framtiden så kommer även kostnaderna för fler väktare och ytterligare poliser att skjuta i höjden, då vi istället för att bygga de bostäder som efterfrågas arbetar utifrån någon tro om att fler och fler batonger ska kunna lösa hemlösheten genom segregation.
Rolf Nilsson
Ordf. Föreningen Stockholms hemlösa
Det du skriver bara bekräftar min tes i inlägget, nämligen att majoriteten av hemlösa kräver bostad som ska betalas av oss andra utan motprestation. Du har helt rätt i att alla har laglig rätt till en bostad men vi som betalar har också rätt att ställa krav på motprestation.
De som inte är hemlösa lever inte kravlöst, de uppfyller motprestationen på att exvis att betala skatt till samhället, dvs vår gemensamma kassa, betala sin hyra, sina egna omkostnader etc. Vare sig de är arbetslösa, sjukskrivna eller arbetar uppfyller de som inte är hemlösa detta. Annars skulle de snart också sitta på gatan.
Men du menar alltså att det ska finnas en grupp i samhället som får allt betalt, inkl. bostad, inte bidrar med någonting vare sig i form av arbete som genererar BNP eller skatt att täcka våra gemensamma kostnader, och som dessutom ska leva helt kravlöst och i fred från samhället? I fred från "´kontrollfreakade människor" som du skriver.
Självklart ska alla hemlösa få en bostad av något slag, om de samtidigt går igenom behandling för sina problem och/eller avstår från kriminella handlingar. Bostad mot att de följer samhällets regler.
Lev utanför samhället men då får du betala själv. Vi andra hjälper gärna till med våra skattepengar men då måste ni också ställa upp på de krav vi gemensamt satt upp och rätta er efter de regler vi andra lever efter.
Du har helt rätt i att det byggs för lite i det här landet. Men detta orsakas i högsta grad av bruksvärdesprincipen, som hindrar företag att ta betalat vad det kostar. Alltså byggs det inga hyresrätter. Mer om detta i ett nyare inlägg i januari.
En av de stora bidragande anledningarna till att hemlösheten växte på 90- talet var den att psykvården nedmonterades i brådrasket och utan nämnvärd tanke på människorna som skickades ut. Dessa människor som var vana att bo utan att tillmätas något som helst eget ansvar skickades plötsligt ut, utan det stöd eller den hjälp säkert många av dessa människor behövde. Då de flesta kom till total isolering i egna lägenheter. Där satt de och visste knappt hur man skulle göra för att koka sig en kopp te. De hade varken lärt sig hur man skulle städa eller laga mat. Än mindre hade de någon erfarenhet av att betala räkningar.
I enlighet med vårt samhälles uppdelade ansvarstagande så får man skylla sig själv när man inte betalar hyran i tid. Då vräker värdarna helt enkelt. Det har de rätt att göra. Socialtjänsten stod bara och tittade på utan att ingripa. Och grannarna kände sig lättade. Gatorna fylldes under en tid med människor som mådde oerhört dåligt. De hade på institutionerna pumpats med psykofarmaka som de inte kunde handskas med själva. Det var ofta samma typer av droger som på gatan är olagliga. Det var droger som dessa människor i stort sett hade tvingats till tidigare. Gatans lagar är svåra att förstå.
Ännu svårare är det att utifrån detta perspektiv förstå sig på de myndigheter som själva anser sig själva vara en garant för vår civilisation. De upplevs ömsom som en tyst iakttagare, ömsom som en flock överambitiösa vikarierande lärare, som hamnat i en sorts maktlös frustration inför det omöjliga. "Professionella" människor som inte vågar tala med varandra när de ser att verksamheten inte fungerar. Polisen ser på sitt ansvar, socialtjänsten på sitt, vården på sitt. Ingen bryr sig om de som faller igenom och som inte passar inom ens eget verksamhetsområde. ”Det är inte min klient".
Idag står vi inför nästa möjlighet att fylla våra gator. Det har redan vräkts omkring 40 000 hushåll sen millenniumskiftet utan att "samhället" har reagerat, hur många människor dessa avhysningar innefattar verkar ingen bry sig om. Det vi däremot vet är att över 10 000 barn blivit drabbade av dessa vräkningar. Många av de som bor i allmännyttan idag lever under sådana omständigheter att de nätt och jämt klarar av hyran. Att skaffa lån är ingen ide att ens tänka på. Säljer man ut allmännyttan eller höjer hyrorna kommer väldigt många ofrånkomligt att slås ut. Detta bara för att den blåa sidan av "alliansen" tycker att den röda sidan av alliansen tänker fel. Deras olika sätt att teoretisera tillvaron gör att de som lever i marginalen betalar ett mycket högt pris.
Nu ska de blåa visa sig tuffa och handlingskraftiga. De röda lägger grunden för detta svek genom att de inte gör någon större reklam för "sin egen" rättvisa. De röda bäddar snällt åt de blå genom att utelämna stora grupper. Grupper som till exempel hemlösa, unga och "förortare". De höll sig endast kvar vid makten genom att hota med vad som kunde bli ännu värre om de inte fick ha monopol på sin oförståelse. Allmännyttan var en av de saker som de var med om att sälja ut genom sin bristande trovärdighet. Nu kan de sitta vid sidan av och hånande säga: Vad var det vi sa. Sen kanske de kan komma tillbaka nästa mandat period för att och lägga grunden för ytterligare svek.
Rolf Nilsson
Föreningen Stockholms hemlösa
Nedmonteringen av psykvården var bedrövligt dålig, och skedde under sossarnas långa regeringsperiod. Jag vet att många hemlösa antingen har psykiska diagnoser, missbruksproblematik, kriminalitet eller en kombination av dem.
Och alla har rätt till bostad.
Men du tycker alltså att alla hemlösa, oavsett varför de är hemlösa, ska få en bostad betalat för all framtid av oss skattebetalare och sedan ska de bara få sköta sig själva? Medan bidragschecken till mat kommer varje månad den sista.
Ingen som betalar skatt har något emot att pengarna går till bostäder till hemlösa. Tvärtom. Men då måste man också anpassa sig till samhällets regler och krav på motprestation: få behandling för sina problem, vad de än är samt avhålla sig från kriminalitet.
Man kan inte få både ock. Både få sköta sig själv och leva utanför samhället, samtidigt som man är försörjd av samhället. D
Det är min enda poäng.
Skicka en kommentar